På ålderns höst har han kommit till insikt att hans åsikt inte nödvändigtvis är den enda rätta. Folk har en tendens att tänka olika. Framför allt är det ofta förnuftigt att hålla sina tankar för sig själv. Bättre att vara tyst och låta folk tro att man är dum än att öppna mun och bevisa att så är fallet. Liksom.
De senaste dagarna har varit depressionsframkallande. Regn och blåst har tärt på snötäcket. Dessutom har envisa flunssasymptom förhindrat utövande av skidsport. Utmaningen har varit, och är, att hålla modet uppe. Han har övat sig att måla porträtt, inte av människor han känner utan utgående från bilder i tidningar där ljussättningen är sådan att den tredimensionella karaktären framhävs. Risken med att måla bekanta nunor är att kritiken kan bli onådig om och när likheten inte är påtaglig.
Fördelen med att vara pensionerad är att ingen kan ställa några kvalitetskrav. Det finns inget behov av att prestera mästerverk, det får bli vad det blir. Huvudsaken är att ha ett meningsfullt tidsfördriv.
Detsamma gäller musicerandet. Från att i åratal bara ha improviserat på piano försöker han nu lära sig några låtar. Scott Joplins ”The Entertainer” har han övat i över två år utan att ännu kunna spela den felfritt. Repertoaren har nu utökats med Schuberts Nocturne, som han troligen aldrig kommer att lära sig. Det är vägen som är målet!
Sjungandet har försvårats av att strupen ständigt är belamrad av slem, men dagliga övningar står fortfarande på programmet. Bachs Matteuspassion innehåller många krångliga partier trots att i synnerhet koralerna kan tyckas likartade och lätta.
Bussen kommer till Villa Junghans. Den har inga passagerare. Den har aldrig några passagerare. Men den går enligt tidtabellen. Dag ut och dag in. Runt omkring i Grankulla där privatbilismen förhärskar.
Barnbarnet börjar i simskolan. Eller egentligen fortsätter. Farfar har fått uppgiften att beledsaga och utnyttjar tillfället till att själv ta sig en simtur. Det var länge sedan sist och han får finna sig i att bli omsimmad av motionärer av alla åldrar och kön. Simhallen är smockfull denna eftermiddag, de flesta banor är upptagna av någon träningsgrupp och motionssimmarna får samsas om ett mycket begränsat utrymme. En halvtimme får räcka, därefter en skön stund i bastun.
Nästa dag är backdag. Swinghill har haft problem med översvämningar och är stängd ännu idag. Dessutom är åldersgränsen för barn som åker gratis med vuxen 6 år. Därför blir valet av backe lätt, Granibacken öppnar en timme tidigare, åldersgränsen är 7 år och den ligger nära. Farfar får skaffa sig ett säsongkort, också det hälften så billigt som i Swinghill. Det gäller nu att åka minst tio gånger för att köpet skall löna sig.
Vädret är utmanande, snöslask dräller ner. Skidskolegrupperna köar till liften och fyller branten. Farfar och barnbarnet lyckas ändå prestera några lyckade åk innan de packar iväg sig.
Följande dag hålls säsongens första intressetävling med SuP (superslalom) som disciplin. Han har känt sig hängig hela dagen men vaknar upp till kvällen i backen. Det första åket tycker han är ok med tanke på hans ålder, det andra går lite sämre, det har bildats gropar i banan pga det milda vädret. Med sig får han ändå känslan av att han kunde åka bättre. I synnerhet då han ser de yngre och snabbare åka, det ser så lätt ut! Det är fråga om tajmning, att svänga i tid.
Han ser fram emot att få mäta sig med jämnåriga på lördag i Vichtis.
På torsdag faller blötsnö på förmiddagen. När det slutar snöa kör han till Oittans för skida traditionellt. Spåret är ännu inte uppkört maskinellt.
Att köra skogslänken visar sig vara ett misstag, bara ett par åkare hade dragit upp spåret som är svårt att hålla sig i. På de ställen där flera har åkt glider det bättre. Folk som åker fristil har det också tungt i blötsnön.
När han har åkt ett par varv sätter han sig ner i caféet och tar en kaffe. När han stiger upp vill benen inte bära och han vinglar några steg innan de stabiliserar sig. Ett par gubbar som sitter vid bordet bredvid småler när han stapplar ut.
Hemma läser han på Facebook att spåren nyss är uppkörda..
På kvällen ännu körövning till orgelackompanjemang i Esbodomen.
Han vet att om han vet att han skall tidigt upp och måste sova ordentligt för att orka så sover han inte alls. Trots det åker han iväg till Vichtis för att ta del i årets första deltävling i Masters Cup.
Trots mediokra åk lyckas han erövra en andra placering och en seger, beroende på att deltagarantalet i klassen pojkar över 70 är lågt (3 i den första deltävlingen och 2 i den andra) och att den överlägset bästa åkaren, Jerker, tappar sin skida i det andra åket.
Vädret är disigt, men solen kan skönjas. Och temperaturen håller sig under nollstrecket
Efter tävlingarna hinner han ännu köra till Karis för att delta i en gammal kollegas 70-årskalas innan han bryter tidigt upp och kör hem i ett inte längre så alert tillstånd. Men när han lägger huvudet på dynan sover han gott, för första gången på länge!
minseglats 