Han behöver inte göra lika mycket som tidigare år på Susan inför säsongstarten. Egentligen bara vaxa och polera samt måla bottenfärg. Och förstås skall riggen göras i ordning. Allt sådant som han gillar att göra, i synnerhet när vädret är tjänligt. Sedan gäller det att leta reda på alla prylar. Löpande rigg och vilare finns i garaget invid fritidsstugan. Seglen, windexen, vindmätarens givare, sjökort, kärl och pentry-utrustning finns i stugan, endel utrustning finns i en låda hos hans mor och resten i hans garage i Grankulla.
Håkke kommer och granskar och gör vissa finjusteringar. Vindmätaren givare har suttit löst, den tar han till sin svågers verkstad för att fixas. Själv tar sig till stugan för att elda bastu och äta. När han drar på sig mjukisbyxorna efter bastun känner han att där rör sig något och genast därefter att detta något sticker honom. Han skakar på byxbenet och ut ramlar en insekt stor som en mindre fågel. Den har formen av en geting men stjärtpartiet är inte randigt som hos getingen utan grannare. Han lämnar den att sprattla på golvet medan han går efter medel att applicera på bettet. Därefter skuffar han upp insekten på en tidning och för ut den där han trampar på den och slänger. Medan han väntar på att giftet skall sprida sig i kroppen kommer han på att han borde fotografera odjuret men hittar inte kvarlevorna.
Han är ensam på stugan och inser att om bettet är dödligt kan det ta några dagar innan han kommer att saknas. Han går ändå till sängs utan att tillkalla ambulans.
Han vaknar utan några biverkningar efter gårdagens insektsangrepp. Solens strålar belyser tallstammarna men regn utlovas till eftermiddagen. Han krattar till dess att det börjar regna, sedan åker han till Hotelli Siuntio (f.d. Sjundeå bad) där han äter lunch i sällskap av grannen Gunvald. Därefter tillbaka till Grankulla.
Arbete med båt och trädgård känns mera belönande än att sitta i en höghuslägenhet och fundera över livets gång.
Nästa dag besluter han sig för en cykeltur, delvis i samma spår som han brukar skida på vintern.
Fortsatt cyklande senare i väntan på att båtarbetet kan fortsätta.
Andra begivenheter håller honom i huvudstadsregionen och då han försöker undvika att köra av och an varje dag får han hitta på annat program, gärna kostnadsfritt.
Så kan han då äntligen åka till hamnen. Håkke har fäst vindmätarens givare så att den borde hålla men Windex’ens pil har brustit. Han åker till Motonet för att köpa en ny men får inte bara pilen utan måste köpa alltihop. Den finns i två storlekar och han väljer den mindre som är billigare. Men när han kommer till masten konstaterar han att han borde ha köpt den större, den mindre är genomgående klenare och passar inte i den gamla fattningen. I stället för att köra tillbaka och byta monterar han den mindre med hjälp av silvertape.
Radions symfoniorkester spelar ikväll med unga solister. Imponerande! Intervjuerna mellan styckena är något han inte vill missa trots att de brukar komma samtidigt som nyheterna. (Han har inte vant sig vid att använda Arenan ordentligt) Han har bara badat bastu. Och funderat på vad som borde göras. Och vad han inte borde ha gjort.
Så stundar då dagen D. Susan skall i sjön.
Det går förvånansvärt smärtfritt och motorn t.o.m. startar och spyr ut kylarvatten. Håkke hänger med ett tag, tack för det, sedan får själv göra finjusteringar. Seglen skall skäras i följande dag, men annars är hon s.g.s. segelklar. Det blir nog inga seglatser i rappet, men han har tillgång till en båt och kan kasta loss när han behagar. Eller egentligen när han kan för övriga åtaganden.
Men ändå, en känsla av frihet!
minseglats 