Knappt hinner han..

..förtöja båten innan han finner sig på tåget till Rovaniemi. Resan höll på att få ett abrupt slut då bussen till Alberga anlände en halv minut innan A-tåget avgick. Lyckligtvis hade han noterat att inga tåg går från Grankulla denna söndag. I Böle får han vänta då tåget från Helsingfors är försenat pga att asiaternas bagage inte har kommit fram i tid.

Att hålla sig i form i pensionärsåldern är ett individuellt projekt. Det gäller att hålla sig till likasinnade och undvika dem som har gett upp. Om möjligt allltid ta den väg som är mest ansträngande. Hissar och sällskapsresor bör undvikas. Oftast är det lättast att gå, skida, ro, paddla eller cykla i egen takt för att inte behöva vänta på de långsamma eller stressa efter de snabba. Det blir ensamt, men han trivs i sitt eget sällskap. Man kan nog beundra en snäcka utan att behöva visa den.

Men framme på Stena går han snällt med de andra och får alldeles tillräckligt med motion.

Följande dag åker de iväg kl 6 med buss till Kilpisjärvi.

Deltagarna tar båttransport över sjön.

En tre kilometer lång promenad för dem till trerikskröset, punkten där gränserna mellan Sverige, Norge och Finland möts.

Genom att gå runt röset har man besökt tre länder på några tiotals sekunder. Den ståtliga Galdhöpiggen tornar upp i bakgrunden på den norska sidan. Både Norge och Sverige har betydligt högre fjäll än Finland.

Vandringen blir betydligt svårare än vad de hade föreställt sig. Stenrösen, höga stigningar och branta nedförsvägar på lösa stenar gör att färden på ca 12 km tar hela dagen. Medelhastigheten är 2,4 km/h visar klockan. Flera pauser hålls då vandrarna helt enkelt inte orkar längre.

Alla kommer lyckligtvis fram relativt helskinnade och en middag kan intas på ett lokalt näringsställe innan den drygt tre timmar långa färden tillbaka till Stena kan anträdas. Strandbastun är varm när de är framme.

Den tredje dagen är regnig. Han beger sig ändå ut på en promenad till Jounis butik för stt inhandla bastuöl. Den här gången på egen hand.