Ett nytt år inleds men inget förändras utom att de dåraktiga människorna skjuter raketer i luften. På vissa håll med fientligt uppsåt, på andra som ren underhållning. Pensionären hör till dem som inte kan begripa varför en konstgjord tidsmarkör måste tillkännages medelst pyrotekniska excesser. Men det är bara en av många företeelser han inte begriper. Själv utför han också handlingar som vid kritisk granskning verkar obegripliga. Av gammal vana eller för att andra också gör så.
Det har frusit på efter flera dagars tö, skidspåren är isiga och opreparerade. Blåsten har dragit ner kvistar och barr i spåren. Han är ensam ute och känner fortfarande sig svag i post-covid.
Det äldsta barnbarnet fyller redan 9 och firas på nyårsdagen. Farfar får smaka på goda tårtor.
Åren går. Pensionärstillvaron har sina fördelar så länge man är någotsånär frisk. Man får ändå göra avkall på sådant man inte längre klarar av, det är kanske svårast att medge.
Efter att flera gånger ha blivit anklagad för deprimerade texter i bloggen börjar han, som inte vidkänner beskyllningarna, fundera på saken. Termer som vemod, nostalgi och melankoli infinner sig. Melankoli har ansetts vara en egenskap typisk för konstnärligt lagda individer och har skildrats av flera kända målare som t.ex. Dürer och Munch. Numera definieras melankoli som en psykisk sjukdom.
Vemod och tungsinne framställt i konstnärlig skepnad behöver inte automatiskt betyda att upphovsmannen lider, snarare kan det vara ett sätt att bearbeta känslor. Att vältra sig i sin egen misär kan vara riktigt skönt ibland. Om man dessutom gör det med en ironisk vinkling kan det bli riktigt underhållande, trots att inte alla uppfattar det så. Är man medveten om att ens problem globalt och allmänmänskligt sett är ringa blir deras uppförstoring skrattretande i jämförelse.
Årets första slalomträning i hemmabacken. Hårt underlag, Head-skidorna funkar inte alls! Atomic är bättre på is. Han kör med dem så länge han orkar. Det är i alla fall skönt att de dagliga sysslorna tar vid efter jullovet.
Då han kör hem börjar det snöa. Det snöar hela natten.
På morgonen är grenarna vita igen.
Han tar bussen till köpcentret. Rean pågår. Han skall gå på en sista koll efter RS-virus-vaccinet. Han är provkanin och skall ge ett blodprov.
Eftersom han har tid över äter han på köpcentret.
Mottagningen går behändigt: han ger sina uppgifter, bankkontonumret för utbetalning av honorar (en trevlig överraskning). Sedan tas blodprovet och han kan lämna kliniken. När han kommer ut på gatan ser han redan bussen nalkas.
En möjlighet att tillbringa dagen i backen med det yngre barnbarnet erbjuds. För henne är det säsongspremiär och dessutom med nya, 20cm längre skidor. Efter ett par åk i barnbacken vill flickan till stora backen. Det visar sig att den kunskap hon fick förra vintern sitter i. Säkerheten tycks dessutom ha tilltagit med åldern och ny utrustning. Det går som smort, mycket bättre än vad farfar hade förväntat sig.
Det visar sig att 6-åringar måste ha liftbiljett. Farfar tar en för tre timmar, men funderar sedan om flickan orkar så länge. Farhågorna vidar sig vara ogrundade, hon åker tills tiden tar slut och apparaten visar rött. En paus för laxsoppa och bulle hålls, annars är det fullt ös!
Det är härligt att som pensionär få härja i backen som under ungdomens dagar med barnbarnet som förevändning. Dagen är perfekt såväl gällande vädret som åkandet.
Jullovet går mot sitt slut och nästa vecka vidtar många schemalagda aktiviteter. Körsången fortsätter liksom träning och tävling i backen. Lyckligtvis har vi ännu skapliga vintrar i Finland i motsats till vad man kan se i Mellaneuropa. Kanske all vintersport i framtiden får flyttas till nordligare breddgrader?
minseglats 