Snorslemmet förhärskar i huvudregionen. Från och till under ett par månader. Till julen är han utslagen. Han kommunicerar med Maisa som konstaterar faktum. Ta det lugnt och blås i PEP-flaskan. Bihålorna sköljer han med en därtill anskaffad anka.

Det vackra vintervädret har blivit mera anpassat till allmäntillståndet. Mörkt och grått och slaskigt.

Julklapparna är köpta på Röda Korsets webbshop. Samma sak åt alla, det är demokrati. Hör julens budskap skalla. Bocken saknar fantasi.

När det började töa drattade han omkull på gården så att han fick en bula på höften som senare började skifta i blått. Han gick på asfalten som han trodde var säker, men det var glansis. Han föll till föga och skaffade isbroddar att sätta på ytterskorna.

Det har blivit kallare igen till jul.

Julen har sina sidor, mycket positiva med att man träffar släkten och äter gott, men det här med gåvor har han svårt med. I dessa dagar då nästan alla i hans familj har vad de behöver och mycket därtill känns det onödigt att skaffa mera. Det är svårt att komma ifrån detta tvångsmässiga givande och emottagande. Han vet att de klappar han delat ut, trots att vinsten gått till Röda Korset, knappast väcker någon större glädje hos mottagarna. Somt kommer förhoppningsvis till användning, men det mesta hamnar troligtvis som fyllning i en låda. Själv har han främst fått ät- och drickbart, men inte någon hälsokost precis. Det gäller att fördela godiset så inte allt blir uppätet på en gång. Han vet att det är tanken som räknas, men i många fall skulle det räcka med tanken.

Det bästa med den här julen är ändå det glada budet att han skall bli morfar. Farfar har han efter påtryckning fått vara mycket detta år, han har fått åka skidor, pyssla, leka och baka med det hittills yngsta barnbarnet. Det är som att bli barn på nytt, farfar kan göra tokiga saker med barnbarnet utan att ha det huvudsakliga ansvaret för barnets uppfostran.

Under transport från ett ställe till ett annat och förmedling av julklappar har en del förväxlats, en annan försvunnit. Många prylar har inte nått mottagaren, löften om snar utdelning haglar i luften.

På tisdagen är julen äntligen förbi, så också flunsan. Nästan åtminstone. Det har snöat under natten så det blir ett pass på gymmet först. Det känns bra. Han vidhåller att botemedlet mot de flesta krämpor är motion. Skidåkning är för honom ett sätt att komma ut och efter det lyckade gympasset tar han ännu en skidtur på eftermiddagen. Det är härligt att igen kunna staka sig fram i terrängen utan dess värre andningsproblem. Han bävar för att möjligheten till skidåkning skulle tas ifrån honom. Det kommer obönhörligt att ske inom några år, därför är han desto ivrigare att ta vara på alla möjligheter så länge det går.

Farfar får disponera barnbarnet en dag medan föräldrarna flyttar tillbaka till sin lägenhet som varit utsatt för stambyte under de senaste månaderna. Efter ett snabbesök på biblioteket följer en utflykt till farmor i Sjundeå.

En tur till hästhagen ingår. Därefter kaffe, Coca-Cola och glass hos farmor.

Farfar vill se till att flickan har utrustning för alpin skidåkning. Lämpliga pjäxor hittas inte i Lafkan, men i sportbutiken hittar de reakängor som passar. Utanför råkar flickan se Leo leklands skylt och då bär det av dit. Man må tycka vad man vill om dessa lekpalats men motion får ungarna när de rusar mellan de olika begivenheterna!

Grillmat inmundigas på ort och ställe, därefter ännu några gånger i attraktionerna. På hemvägen plockas ett par gamla slitna skidor från Lafkan som i garaget vässas, smörjs och anpassas till pjäxorna. Innan hemfärden ännu en kort filmstund hos farfar. Det har varit en intensiv dag för båda. Nu får föräldrarna ta vid.

Att umgås med barn ger (och tar) energi. Farfar blir som sagt barn på nytt och går på högvarv. Trots att han inte deltar i aktiviteterna sugs han med i flytet och gläds åt barnbarnets sprudlande iver. Om inte lekpalatset hade ingått i programmet hade det mest blivit att sitta stilla och spela eller se filmer på iPad’en eller telefonen. Barn måste få rasa.

Och så blir det en längre skidtur med fristil. Allt är i sina rätta gängor igen, konditionen har inte gått förlorad trots förkylningarna. Det är bara att tuta och köra tills nästa vägg kommer emot! Skida ifrån sorger och bekymmer! Låta skidan löpa undan den realitet han inte klarar av att möta. Bort från det förgångna, framåt mot nya utmaningar!

På kvällen är knäna sjuka och det är svårt att komma upp ur länsstolen..

Fredag regn och rusk. För att inte letargera bokar han tvättstugan och gymmet. Året håller på att ta slut. Pelé är död.

3 svar till “Det är förkylt.”

  1. Härligt Rolf! Har du skidat här i Kasabergsspåret nu i vinter? Fast de senaste dagarna har ju allt hållit på att regna bort… Men snömassorna var ännu igår så packade att de höll mej, då vi kasta boll med Adele🐾
    Det här var säkert det mest negativa inläggjag läst av del 😔 Deppig?
    Ha ett riktigt gott o friskt, lämpligt utmanande nytt år🤗🐾💞🥂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: