Mot nya äventyr

Sångaruppdragen fortsätter. Han besluter att ta tåget till Esbo i nysnövädret under första advent.

Nu gäller det att medverka i kören under adventsmässan. Halleluja!

Han känner sig definitivt malplacerad under högmässan. Det lilla han hör av predikan där han sitter bland basarna på läktaren är inte i samklang med vad han läser i Factfulness. Prelaten berättar att hon i något skede av sin kallelse fruktat att hon skulle bli skickad som missionär till en infödingsstam i ett u-land med risk för att bli uppäten. Låter inte riktigt PK.

Just som han börjar känna sig lite piggare efter post-coronan lossnar den plomb som lades i för en dryg månad sedan. Lyckligtvis får han en tid följande dag. Det gäller nu att hålla sig frisk inför den kommande skidresan.

På måndag deltar farfar med Alva i Folkhälsans julbakskurs för far- och morföräldrar med barnbarn

Det blir en livlig tillställning med deg och glasyr över högt och lågt. Alva har glömt hårbandet och har inget förkläde, men låter det inte bekomma. Farfar läser receptet slarvigt, vilket leder till att bollarna innehåller för lite cornflakes och därmed blir för kladdiga. D.v.s. läraren säger att gör bara halva degen, men efter att en del av ingredienserna har blandats har han glömt och häller fullt sats med sirap och socker. Sött och klibbigt!

Den yngre sockerbagaren skulle gärna äta pepparkaksdegen och andra söta ingredienser innan de går i ugnen och den äldre får kämpa för att det skall bli något kvar att baka med.

Det har tyvärr blivit hans varumärke att göra allting snabbt, men sällan rätt. Sedan har han fått ägna desto mera tid till att rätta till det som gått snett.

Nu inför jul kommer det tiggarbrev från alla instanser som skulle vilja ha honom som månadsgivare. Läkare utan gränser, Röda Korset, Rädda Barnen, Kyrkans utlandshjälp, Amnesty, John Nurminens stiftelse, Håll Skärgården Ren o.s.v. Han skulle gärna hjälpa, men kan ju inte ge åt alla. Han har varit månadsgivare till Unicef i långa tider, det får räcka. De andra stöder han med punktinsatser, istället för bemärkelsedagspresenter t.ex.

Han lever i sin egen värd, orkar inte höra på allt prat omkring sig. Tomma fraser, självklarheter, ofullständiga meningar, upprepningar, upprepningar. Själv vet han inte vad han skall säga, är rädd för att fastna, han minns inte vad folk heter, var han har varit, ingenting. Försjunker i musik, film, litteratur, stänger ut världen. Eller idkar motion, ständigt i rörelse behöver han inte göra annat, bara skynda vidare.

Spotify har publicerat årets lyssnarlistor.

Så här har han lyssnat. Det gör han oftast på morgonen före klockan sex. Podden ”Nothing much happens” brukar han somna till.

Rukaresan närmar sig. Han packar med sig allt han tror sig behöva och lite till. Ändå brukar det vara något han glömt. Att åka norrut för att åka skidor i början av december har blivit något av en tradition. Förra året slutade det med en kompressionsfraktur i ryggen efter en vurpa i dimman i Levi. Sex veckor ”sjukledigt” följde. Han hoppas på bättre tur detta år.

Mera risktagande: han har anmält sig som frivillig till ett vaccintest för RS-virus. Vaccinet är ännu inte godkänt utan testas på försökskaniner som pensionären. Han skall redovisa för sitt mående varje dag på en app, och har skrivit på ett kontrakt där alla möjliga biverkningar finns uppräknade. Han hoppas att han klarar sig, eller i varje fall utan värre symptom än ömhet i vänster arm.

Matthäuspassionen av Bach. En utmaning där lättsjungna koraler växlar med svårare partier. Det gör gott åt en pensionär att sätta sig in i musiken. Pensionärer behöver utmaningar. Det håller dem alerta.

Och så packas Rolles bil till bristningsgränsen med skidutrustning. Avfärd från Pernå prästgård där Kricke logerar.