Ruka

Träningsläger med likasinnade från Turun Slalomseura. Första dagen försiktigt prövande sakta i backarna. Disigt på toppen, dåliga erfarenheter.

På eftermiddagen hjälper konstljuset sikten och åkandet går lättare. Jaska kommer med som spelande tränare. Utanför pisterna finns inte mycket snö. Det är svårt att se var pisten och snön tar slut, han åker på en sten på hemvägen. Hack i kanten, inte stort men ändå.

Nästa dag börjar träningarna på allvar. Superslalom (SuP) i träningsbacken.

Alla deltar i stakandet, därpå följer åken. Efter ett par åk blir det redan så isigt att det blir svårt att få kanterna att bita. På eftermiddagen har man rustat upp tidtagning som fungerar ibland. Han får en tid efter fem försök av vilka de två sista slutar med uråkning. Då är det dags att sluta och ta sig till den trevna stugan för att bada bastu och äta kvällsvard.

Fortsatt SuP-åkning följande dag. Snöfallet gör att tidtagningen inte fungerar, kanske lika så bra. Banan blir snabbt isig när flera åkare kommer efter varandra. Jaska påpekar att vissa pensionärer borde få mera vinkel på skidorna och inte åka för nära käpparna.

Efter förmiddagspasset följer shopping.

Därefter siesta och lunch i stugan.

På eftermiddagen skall det bli storslalom. Tvekande. Alltid lika svårt att byta från korta till längre skidor. Både Kricke och han råkar ut för att innerskidan skär och resulterar i fall. Men så småningom börjar det löpa. Storslalomskidorna biter bättre på is än slalomskidorna. Halva lägret har gått utan att någon har skadat sig. Peppar, peppar och ta i trä.

Det snöar hela tiden vilket försvårar åkandet och tidtagningen. Efter några åk blir det snövallar utanför svängområdet och is under.

Men efterhand blir han säkrare i sin åkning och känner att detta är något som han behärskar. I varje fall är det inte många i hans ålder som överglänser honom.

Han finns just där han har funnits. Lite sämre än de bättre och lite bättre än de sämre. Hur han än försöker.

Det filmas flitigt.

Nåja, kanske inte så upplyftande att analysera. Huvudsaken att gubbarna har kul. Tränar lite mera och äter lite bättre däremellan.

Vackra vyer och utmanande branter. Vad annat kan han kräva?

På onsdagen går allt som smort och han får beröm av tränaren. På torsdag däremot går det inte alls, han känner sig helt slutkörd. På eftermiddagen blir han i stugan när de andra åker till backen. Å andra sidan har de vilat när han har åkt, så det jämnar ut sig.

Fredag morgon packar de ihop och inleder hemresan.

Säsongen har kommit igång på ett trevligt sätt. Gubbarna har fått det bekräftat att de ännu hänger med och kan med tillförsikt se fram emot fortsatta duster i branterna.