Vår blir sommar. Han vet inte var han skall vara så han pendlar av och an. För att det inte skall bli för många bilresor börjar han cykla. Eller tar tåget från Domsby till Kyrkslätt och cyklar resten. Domsby för att komma direkt till zon C och därmed spara någon euro.
Det blir 22-24 km beroende på om han tar den kortare men ojämnare vägen via Sjundby eller den längre men asfalterade vägen via Evitskog. Den senare blir snabbare.
När han kommer fram ringer Jukka och frågar om farfar kommer och sjunger för boende på Villa Breda nästa dag. Samling kl. 11. Så det blir att stiga tidigt upp och cykla till Kyrkslätt på ny rekordtid, ta tåget till Domsby och cykla hem för att duscha och byta kläder. En kvartett med Tita på dragspel uppför några lätta sjömansvisor för en (delvis) entusiastisk publik.
Efter uppträdandet bjuder Villa Breda på kaffe, rabarbersaft och tårta. Det är den första riktigt varma sommardagen och både boare och gäster söker sig till skuggan.
Mot kvällen kommer Viktor med sin nya terrängbil för att forsla familjens båt till Björnsö. Skönt att farfar inte längre behöver använda sin lilla leasingbil! Båten är vid bryggan, sommaren kan börja!
Men nu blir det Sjundeå igen:
Likt en fornödla tuggar rivmaskinen i sig huset, bit för bit. Dess stora käft kan mycket varsamt plocka en elledning från väggen för att i nästa stund sluka hela väggen. Vad som blir kvar återstår att se.
Det är inte billigt att låta riva ett hus. Någon kanske tycker att man kunde ha satt det i stånd. Men när ett objekt står och förfaller utan att någon gör något åt det är det enklast att göra sig av med det. Och farfar är glad att det inte är han som skall betala.
Går folk faktiskt omkring och rekommenderar den ena eller andra tjänsten åt sina släktingar, vänner och bekanta? På basen av de flesta enkäter verkar så vara fallet.
På cirkus med älvan. Cirkus Tähti är kanske inte den högklassigaste, men barnen har roligt. Åtminstone åt clownen som tappar byxorna. Farfar har aldrig varit en stor cirkusvän, men njuter av att barnen trivs.
Nästa dag blir det en road-trip. Med bil den här gången:
I Sjundeå håller rivningen av det gamla huset på att slutföras. Det visar sig att grävskopsföraren varit farfars elev i Karis högstadium. Han har tagit över sin fars bondgård och extraknäcker på Ekeriv.
De senaste dagarnas regn har satt fart på örterna. Och på ogräset som farfar nödtorftigt rensar bort innan han åker mot Billnäs där pensionerade kollegor skall träffas.
Vackert där Svartån flyter fram genom Billnäs bruk. På restaurangen serveras god mat och det senaste skvallret. Trevligt att träffa gamla arbetskamrater.
Det blir tid över innan nästa möte skall äga rum i Ekenäs, så han kör via det grönskande Snappertuna där han besöker kyrkogården och sin gamla vän Mickes grav.
Farfar står en stund och reflekterar över gemensamma eskapader. Tänk att det har gått tio år sedan Micke seglade bort! Nu i försommarens skira grönska ter sig denna gravplats idealisk.
Farfar har redan fått tio bonusår. Med tanke på att han föddes två år före Micke blir det snart tolv. Han inser ändå att han måste vara beredd att lämna jordelivet när den tiden kommer. I den översikt över kända kompositörer han nu läser konstaterar han att väldigt få har levat till sjuttio års ålder. Tvärtom, det verkar som om de produktivaste hade ett mycket kort liv. Som Mozart till exempel.
Färden går vidare till Ekenäs där han bevittnar ett möte där samkommunen Kårkullas öde dryftas. Den 60-åriga sammanslutningen skall också gå i graven vid årsskiftet. Verksamheten splittras och delas mellan de olika välfärdsområdena. Det är synd att en sådan anrik svenskspråkig institution måste upphöra. Frågan är om klienterna i fortsättningen kan få service på sitt modersmål i samma grad.
Efter mötet går han en länk längs stranden med Hanna och Frans. Promenaden, som redan blivit en tradition när han besöker Ekenäs, utsträcker sig till Ramsholmen och Högholmen. Det gör gott med lite motion innan han åker hem för att göra en deg till rågisar som skall gräddas på morgonen.
Han glömmer saltet..
minseglats 