Funderingar

Han funderar på det vilsna människosläktet Hur har det blivit så här? Den enskilda människan har inte resurser att göra något åt saken och de som har makten verkar för tillfället bara tänka på hur den egna militära skrämseleffekten kan förstärkas. Ingen lyssnar längre till fredsaktivister, deras budskap förringas och förlöjligas.

Demokratiska processer tar tid och opinionen kan svänga snabbt som vi har sett. Envåldshärskare behöver inte vänta på parlamentariska beslut utan kan göra som hen behagar. Som vi också har erfarit.

Om man struntar i vad som sägs och skrivs ter sig allt fullständigt vansinnigt. Men det är stört omöjligt att inte låta sig påverkas. Nu är man fullt sysselsatt med att måla fan på väggen. Medborgarna bunkrar jodtabletter och tar ut alla tillgängliga kontanter som om ett krig var oundvikligt.

Vildvinet har vuxit vilt och han försöker ta bort det som har vuxit upp över taket och det som har torkat. Det blir inte mycket kvar. Han lägger de tomatplantor som han fått av Berndt dit i stället. Men på inre sidan.

Han är i sin ålders höst, men känner sig stundom i sitt livs form. Springer åtta kilometer i terräng. Funderar på att ställa upp i Kurrerundan där den äldsta klassen är pojkar över 50. Det är så mycket han vill göra ännu och stillasittandet passar honom inte alls. Att hålla igång är mantrat, sätter han sig vet han inte vad som händer. Trädgårdsskötsel får ersätta det uteblivna båtfixandet. Inför hotet att måsta tillbringa en dag i stadslägenheten bokar han tvättstugan. På en söndag.

Han vet att essensen finns där någonstans men han får nöja sig med existensen eftersom tråden är så svår att finna. Thomas tog upp Kant och Ghandi. Det är som om tänkarna förr hade lättare att tänka klart. Nutiden är så mångfasetterad att klart tänkande lätt blir grumligt. Man kan inte säga sin mening utan att kolla om den är politiskt och moraliskt korrekt. Och när man lämnat bort alla tänkbara fallgropar finns ingenting kvar. Om har dubier mot Nato och upprustning blir man genast stämplad som Putin-anhängare.

Nu då anslutningen är s.g.s. genomförd får dock fredsaktivister som nämnda Thomas Wallgren och fredsförbundets Laura Lodenius uttala sig. Men det börjar vara sent att stiga tidigt upp. Eftersom Finland inte befinner sig i direkt hot kunde tid för reflektion ha reserverats, och i stället för att besvara det fingerade hotet med upprustning och Nato-anslutning kunde ytterligare möjligheter till fredliga lösningar ha dryftats.

Till sin glädje ser farfar att hans tankegångar tangeras av filosofen Hannes Nykänen i en insändare i Hbl den 15.5. Sakta, alldeles för sakta, dyker alternativa tänkare fram ur den kompakta Natodimman. Lösningen kan inte vara att förse kombattanter med sofistikerade vapen eller att utsätta misshagliga regimer för embargon som ändå inte håller. FN har helt hamnat i skuggan av Nato.

Människorasen står inför elementära utmaningar. Då existensen hotas att raderas av miljörelaterade missförhållanden tycker man att mänskligheten inte skulle ha råd med en stor krigsapparat som garanterat inte tillför miljön något gott. Egentligen är frågan Nato eller inte Nato irrelevant.

Nu, om någonsin, skulle behövas tankeverksamhet utanför lådan.