Vanligt är att urskulda sig. Möjligtvis kan det ha skett för länge sedan, men inte nu längre. Dagens samvete är alltid snövitt. Också då när synderna begicks. Har överträdelser då överhuvudtaget skett? Nja, kanske då i ungdomen.
Mycket har fallit i glömska. Undanträngts. Kan man ställas till svars för sådant? På domedagen? När infaller domedagen?
De säger att de gjort framsteg. Till en viss grad. Sedan börjar förfallet.
Man vet vad man vill men kan det inte längre. Varför gjorde man det inte då man kunde? Varför tvekade man? Varför tvivlade man?
Mycket har blivit ogjort. Mycket som gjorts skulle man önska hade blivit ogjort.
Syndernas förlåtelse. Dementi? Demens?
Han träffar en gammal vän som han inte sett på länge. Det blir tal om ungdomens felsteg. Han säger sig skämmas. Varför det? frågar vännen. Vi hade ju roligt!
Fortsatta sömnsvårigheter. Det märkliga är att träningen på gymmet ändå går skapligt.
En möjlighet att föra barnbarnet till dagis uppenbaras. Hon sköter sig själv, klär på sig tvättar tänderna, kammar och mejkar sig. Farfar får stå för transporten. Han är glad att han kan hjälpa.
Med hjälp av starkare sömnmedel sover han. Går tidigt att lägga sig och vaknar följaktligen tidigt. Söker poddar att lyssna till. Hittar Svenska Dagbladets ”Dagens Story”. Eller Storri som svenskarna säger. De har sitt speciella sätt att uttala lånord. City uttalas sitti på rikssvenska. Euro heter evro eller juuro.
Finnarna åter är som om de skämdes att uttala främmande ord på ursprungligt sätt. De säger ordet bokstavligt som det skrivs och kan sedan, för att visa att de minsann är världsvana, upprepa ordet som det egentligen skall uttalas. Eller tvärtom.
Pensionären har skaffat sig akvarellfärger. Han har aldrig lärt sig tekniken utan behandlar akvarellfärgen som om den var täckfärg. Målar lager på lager. Som också gäller mycket annat är det svårt att ändra på något som gått fel från början.
Än en gång konstaterar han efter genomfört gym-pass att fysisk ansträngning får honom att må bra. Han är tacksam för att han redan kan köra fullt. Idag får han ha gymmet för sig själv!
Det är egentligen den svårdefinierade lövhögen i mitten som vållar problem. På fotot är den belyst medan resten är i skugga. Men så här kunde man fortsätta att förenkla om man ville. Men nu skall hunden återbördas till sin ägare och pensionären skall på körövning!
Mycket av pensionärens incitament bygger på det faktum att hens tid är ändlig. Hen har redan insett att vissa funktioner har lagt av. Då gäller det att uppehålla dem som finns kvar. På gymmet samlas likasinnade. Man kan vara glad om man idag klarar av samma rytm som förra veckan. Under pandemin försvann muskelmassa som nu absolut måste återerövras!
!
Pensionären följer avundsjukt Kari V:s uppladdningar på sociala medier. Han har långt in på hösten tillbringat dagar och nätter i sin båt på Stora Halsö. Han har bl.a. visat bilder av stjärnhimlen, något man inte ser i huvudstadsregionens ljusförorening.
Pensionären har inte längre någon båt. Det har kanske ännu inte gått upp för honom…
minseglats 