..börjar problemen lösa sig.
Söndag 2.5.
1 maj var den första båtfria dagen på tre veckor. Därför var skepparen nöjd när han den 2.5. får Yasen med sig till hamnen.
Snabbt och metodiskt börjar han gå igenom ledningarna. Glödgningen har inte alls fått ström, därav startsvårigheterna. Som befarat visar sig felet sitta i huvudkabelns kontakter. De är lösa. Men de fixas. Villes och kompanjons nödlösning rivs bort och relän återinstalleras. Nu startar motorn direkt och stannar från nyckeln.
I bara farten fixar han också laddningsmätaren, varvmätaren och instrumentbelysningen. Om man vill ha något gjort gäller det att veta vem man vänder sig till. En fackman vet genast vad han skall göra nedan klåpare sitter och funderar i timtal utan att komma till skott.
Det är beklagligt att man ofta först måste göra misstag innan man kommer på den rätta lösningen. Tiden utvisar vad som lönar sig. Att ha en vän som Yasen är guld värt. En vän som dessutom vägrar ta betalt för sitt arbete.
Måndag 3.5.
För att spara på körkilometer för leasingbilen cyklar han från Backa till Hemvikshamnen, en sträcka på 15 km.
Vägen via Sjundby och Vikträsk är väldigt vacker. Tyvärr består en stor del av den av grovt grus som gör framfarten trög.
Freja ser ut att må bra och pumpningsfrekvensen har ytterligare avtagit. Dagens uppgift är att skära i seglen.
Stag och vanter spänns och förses med sprintar.
Nu är Freja i princip färdig att segla iväg om det ej vore för den detaljen att värmaren fattas. Så pass kallt har det ändå varit att en natt ombord utan värmare känns mindre lockande.
Hemfärden går via centrum och butik, en något längre strecka som tar längre tid. Framme i stugan vankas middag, bastu med dopp i tjärnet.
Tisdag 4.5.
Trots att näsan rinner pga allergi kan skepparen inte motstå frestelsen att bege sig på årets jungfrutur. Det är kallt men solen skiner.
Allt utfaller väl, en kort tur runt Svartholmen får inleda säsongen.
Efter seglatsen blir han att övervaka sjösättningen av den stora KATAmaranen.
minseglats 