Ännu några fina dagar i backen. På fredagar öppnar liften kl. 12 och då är pensionärerna på plats.
Mellan åken samlas de utanför stockstugan för att umgås och dricka kaffe eller kakao som kan avhämtas från caféet.
Det är otroligt skönt att man har möjlighet att göra detta under rådande pandemi. Återstår att se hur länge.
En möjlighet att skida med son och sondotter erbjuds också. Pensionären är imponerad av att barnbarnet, 4 år, har lärt sig svänga och ta sig ned för backen på egen hand. Hon åker också upp för liften själv. Farfar har försett henne med utrustning och glädjer sig åt framstegen. Annars har han inte så ofta haft möjlighet att följa med barnbarnens utveckling, i synnerhet inte i dessa tider. Att barn och barnbarn delar farfars intressen är ju inte givet trots att han försynt försöker påverka. Sonen åker både skidor och seglar, så åtminstone kring dessa intressen kan de utbyta erfarenheter. Att få barnbarnet med på en segeltur med Freja skulle vara fint inkommande sommar..
Nu är våren såpass långt kommen att vinter- och sommarnöjen kolliderar. Det finns ännu begivenheter i backarna medan vårrustning av båten satt igång. Terrängskidningen är av allt att döma ett avslutat kapitel. Det blev 700 km denna vinter, ett nytt rekord.
Frejas mast har hamnat bakom Tiina II´s grövre rigg, och då den senare har spridarna kvar är det svårt att få bort den förra. Tillsammans lyckas pensionärerna med hjälp av vinschar hissa upp Kari´s Colin Archer-mast så högt att Frejas sticka kan petas ut under den och placeras på mastkärran.
Ett par dagar senare, när varmare väder utlovats, skuffar pensionären ut masten ur skjulet och lägger den på bockar utanför. Slipning inleds i solen och därefter stryker han ett lager lack på med hopp om att det inte är för kallt. Isen ligger ännu på fjärden, men så fort den gått är det dags att fundera på transport av Freja från Kuggom och då är det bra att masten är klar så att sjösättning och påmastning kan ske i samma veva.
De Corona-restriktioner som nu föreslås är väldigt oklara. Utegångsförbud skulle gälla, förutom diverse undantag. Frågan är då om man kan köra till sin båt som för tillfället är belägen utanför huvudstadsregionen för att förbereda den för flytt. Alldeles själv utan att möta någon. Och om sedan kranbilen kan komma för att plocka upp båten och föra den till sin hemhamn på andra sidan huvudstadsregionen.
Dessa, globalt sett, mindre viktiga frågor sysselsätter nu pensionären.
minseglats 