..dimper den ned i wc-skålen, stenen som hade vållat så mycken smärta. Som ett gruskorn ser den ut.

Redan ett dygn tidigare har smärtan försvunnit och kroppen som burit stenen har vistats i skidspåret och backen.

Livet ler igen. Dagen då stenen fallit skidar han till Pirttibacka (varför inte Pörtbacka?) med Nanoskidorna som inte löper överhuvudtaget, inte ens i nedförsbackarna. Men summan blir 602 km, ännu en milstolpe uppnådd!

(Varför?)

Tidigt plägar han vakna, klockan 5 tillåter han sig ansluta hörlurarna till telefonen med Spotify-app. Varje måndag kommer det nya låtar på ”Discover Weekly” och varje fredag på ”Release Radar”. Han trycker på det gröna hjärtat för de låtar han uppskattar. De samlas sedan i foldern ”Gillade Låtar”. Övriga dagar lyssnar han till dessa gillade låtar till dess han inte gillar dem längre, utan ogillar dem genom att trycka på det gröna hjärtat så det förlorar sin färg. På detta vis bildas en samling favoritlåtar, oftast framförda av artister han aldrig tidigare hört talas om. Den musik som efter flera omlyssningar fortfarande finns kvar på gilla-listan måste ju då vara extra-ordinär.

Klockan 6 är det sedan dags att stiga upp för att tillreda morgonkaffe och läsa morgontidningen. Till kaffet intas ett kex av märket Elovena med chokladbitar. När kaffet är urdrucket och kexet inmundigat förflyttar han sig till länsstolen där läsandet fortsätter. De dagar då korsord ingår i Hufvudstadsbladet (tisdagar, onsdagar och fredagar) löser han dem på iPad:en och skickar in dem. Korsorden är i regel lösta före kl. 8 då han dricker te tillsammans med sin sambo som då stigit upp. Till teet äter han tre smörgåsar, två rågbitar med ost och ett knäckebröd med frön.

Från sitt arbetsrums fönster kan han se Villa Junghans där stadens Covid-19 vaccinering går av stapeln. Ingen rusning, äldre människor kommer sporadiskt med bil, ibland med taxi, ofta med en följeslagare. Ibland rycker någon i den låsta dörren. Vaccineringstakten är beklagansvärt långsam i staden. Paketbilen som sågs hämta nya doser på morgnarna har inte synats till. Jämngamla i grannstäderna har redan fått boka tid. Det talas om en tid efter pandemin, att den skall komma snart, att ljus kan skönjas i ändan av tunneln, men statistiken talar emot, smittan tilltar explosionsartat, skräckscenariot blir vardag. Regler, rekommendationer, förbud utlyses av diverse instanser, medborgarna har svårt att hänga med, men gör så gott de kan. Inga protestmarscher i Finland, här litar vi än så länge på myndigheterna.

Fredag kl.12 öppnar backen, och då är där ganska tomt. Pensionärerna passar på att träna, bygger sig en bana med jämn rytm, inga figurer. Det känns fartfyllt men ser långsamt ut. Åtminstone då de betraktar varandra. En timmes effektiv träning är tillräckligt. Därefter hem att se damernas slalom på TV.

Han försöker sig på skisser, inspirerad av Giacomettis som han sett på Instagram. Moderna museet visar bl.a. de skisser Giacometti gjort med kulspetspenna. Pensionären är utbildad bildlärare trots att den egna produktionen blivit blygsam. Han tror att andra tycker att han borde vara bättre. Det blir vad det blir.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: