Man behöver ett projekt. Män behöver projekt. Kvinnor antagligen flera, svårt att säga utan erfarenhet. Av att vara kvinna alltså. När arbetslivet avslutats och barnen är vuxna händer det lätt att grunden sviktar. Då kan en gammal murken segelbåt vara räddningen. Ekonomiskt kan den bli en katastrof; med de resurser som läggs ned på renovering kunde man få en betydligt större och nyare glasfiberbåt. Men det är inte det som är poängen, det är fråga om en kulturgärning, att rädda en klassisk båt från förgängelse. Det innebär också ansvar, därför är det lätt att tvivla på den egna förmågan. Varje sågning kan gå snett, varje skruv kan komma fel. Och när det en gång är limmat är det svårt att längre rätta till.
Det händer att man borrar onödiga hål. Eller i detta fall, hålen kopierades från den kasserade skivan, men deras funktion är höljd i dunkel. De får då proppas igen. Det är som sagt tidigare inte lätt att rekonstruera det som varit. Det finns delar vars placering inte ännu har kunnat utrönas.
Limning med epoxi är veckans giv. Man måste vara snabb så man hinner limma allt innan epoxin stelnar. Ibland får man ta till nödlösningar och hoppas på att de håller. Mardrömmen är att när allt omsider är färdigt, och det första skuttet in i sittbrunnen tas, rasar hela korthuset..
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
På vägen hem efter avslutad arbetsvecka inhandlas som vanligt drycker i Söderkulla Alko och dessutom zinknaftenat, ett bättre målartape och billiga penslar för limning hos Remox, en otrolig affär på Sjötullsgatan i Helsingfors centrum. Från K-affären i Kurbacken i Esbo finns de beställda slangklämmorna att upphämta.
Så visst finns det program.
minseglats 