Måndag 28.9.

På väg till Kuggom besöks Etra för att inhandla slang, rör, ledning, för den självlänsande sittbrunn. Svårt att finna rätt ord också på finska. Det är inte ”putki” utan ”letku”. Det senare torde vara härlett från ledning.

Nästa haltpunkt är Emeri som saluför trävaror. Då de inte öppnar förrän kl. 8 blir det att vänta 20 minuter. Tiden kunde användas till att shoppa mat för veckan, men det verkar som om matbutikerna i närheten inte heller öppnar före 8.

I specialaffärer som skruv- och trävarodito duger tydligen inte bankkort, så har man inga kontanter får man betala in på bankkonto och sedan skicka kvitto. Besvärligt. Matvarorna får man däremot i Söderkulla K-market med bankkort.

På Kuggom börjar ett pusslande utan like. De delar som framställdes föregående vecka duger inte, det blir att göra nya.

Men när bitarna passar känns det bra och morgondagen ses fram emot med iver!

Tisdag 29.9.

En trög dag. För det mesta går den till att fundera på vilka bitar som skall vart.

En skiva sågas ändå ut av det anskaffade Okumefaneret. Koncentration krävs!

Kanterna gjordes sneda med en specialhyvel, ”kavahöylä”.

Verktyget är nog bekant från skolslöjden, men dess svenska namn har fallit i glömska.

Försök att passa in förfärdigade bitar görs, men att slutgiltigt fästa dem finns inte mod till. Dessutom har Markus inte skaffat epoxi ännu som han lovat.

Att limma med, nämligen. Om proceduren skiter sig är det sedan för sent..

Dagens huvudprogram är att få Jarkkos köl på plats. Vi som inte är engagerade fördriver tiden så gott det går.

Här blir man nog fäst vid sin båt, men om köpare uppenbarar sig skall man vara beredd att överge den. En träbåt äger man inte, man förvaltar den säger Thomas Larsson i sin bok ”Stora boken om träbåtsrenovering”. Träbåtsentusiastens bibel.

Onsdag 30.9.

Fortsatt passande av skivor och träbitar. Till slut verkar delarna nästan hitta sin plats. Markus hämtar epoxi. Inte många på plats i stora hallen, det är lugnt och stundvis ganska tyst.

Det blir en cykeltur till Tokmanni för att inhandla penslar, borrbett, cykellykta och mögelost. Det får räcka för idag..

Fredrik tar kontakt för att föreslå ett annat system för sittbrunnen med en ränna i rostfritt runt omkring och ett löstagbart lock. Jag ber honom precisera och han skickar en skiss:

Lage lär ha byggt båtar med den lösningen. Det verkar vettigt och säkert fungerande, men det skulle innebära svetsning och det är nog överkurs i det här läget. Jag uppskattar ändå storligen att Fredrik följer med arbetet med Freja trots att hon inte längre är i Jeppis.

Torsdag 1.10.

Den andra månaden på Kuggom inleds. Det känns som om ingenting blivit gjort, men vid närmare granskning ändå rätt så mycket.

Markus jobbar med sin båt i Pettersonstil som han har hittat på en åker. Få hade haft vision att göra vraket till båt. Han hjälper gärna om man ber om råd, han är redan halvproffs.

För övrigt fortsätter pusslandet, av gamla och nya delar skall det bli helt igen.

Ventilerna skall tätas och skruvhålen tilltäppas.
Fanerskivorna bestryks med epoxi i ändorna.
Delarna läggs tillfälligt på plats för att
kunna strukturera helheten.

Fredag 2.10.

Fortsätter att fortsätta..

Går ut för att slipa fotstödet. När det är gjort in med stödet i ena handen och slipmaskinen, skrapan och nycklarna i den andra. När vi skall äta är nycklarna försvunna. Igen. Stugnycklar, verkstadsnycklar och bilnycklar. Vi skall dessutom avsluta dagen med museibesök. Pensionären blir kvar och letar. Genomgång av rörelsemönster. Inte i kölsvinet dit allt brukar hamna. Vilka verktyg har använts? Slipmaskinen! Där ligger de, under slipmaskinen. Tankspriddheten börjar bli ett problem.

Snabbt till rummet att byta kläder, rafsa ihop smutsbyket och iväg efter de andra till Isnäs ångmaskinsmuseum och båthamn. Avtaget missas men googlemaps leder rätt genom golfplanen. Den alltid hjälpsamma Simo visar ångmaskinen i en privatguidning.

Därefter bekantar vi oss med övergivna båtar i hamnen.

Sedan iväg i samlad trupp till Rönnäs skärgårdsmuseum med många fina båtar, bl.a. en som Jukka Lindström varit med om att bygga.

Som socker på bottnen åker vi hem till Mia på vars gård det finns en äkta väderkvarn.

Gården, vars anor härleder sig från 1200-talet har också äppelodling och ett musteri. Namnet har fallit i glömska. Vi blir rikt förplägnade innan vi åker hem. En fin avslutning på arbetsveckan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: