..av skidsäsongen sker som frivilligarbetare under WorldCup-starten i slalom i Levi. Under sensommaren har jag fyllt i ett formulär på facebook och finner mig sålunda som portvakt för port nr 5 (som inte längre är en port, utan en enskild ledad käpp, förutom i hårnålar och linjer.)
Livet är kort och för min del på slutrakan. Jag försöker då pressa ut det sista så länge jag kan. Grabbar tag i varje halmstrå. Möjligheter finns i det oändliga, det grämer mig att jag inte insett det tidigare. Livet har kommit i vägen.
Vi får se alla världsstjärnor på nära håll. Här är Petra Vlhova. Hon var snabbast efter det första åket, men tyvärr åkte hon ut i det andra så Mikaela Shiffrin kunde vinna. Igen.
Vi hade alltså var vår käpp att hålla reda på. Putsa och feja. Kratta spåret fritt från snö, jobbigt i synnerhet under söndagen då männen åkte. Det snöade då. Vi hejade på Dave Ryding från England som låg andra efter det första åket, men tyvärr åkte ut i det andra. Vann gjorde Henrik Kristoffersen fra Norge. Clement Noel från Frankrike som ledde efter det första åket fick nöja sig med en andra plats.
Vi stod nära TV-kameran och hoppades komma med i sändningen. Vi varken såg eller hörde något förrän efteråt. Annat än åkarna som snabbt ilade förbi. Jag kom sedan på att följa med FIS live timing på telefonen som jag kunde kasta en förstulen blick på mellan arbetspassen.
Och visst syntes vi i TV när vi tittade från Arenan då dagen var i pulkan. Små grå figurer som uppfattades under bråkdelen av en sekund alldeles efter att åkaren startat.
Kricke, som jag kommit med, och jag, hann skida fritt en del på fredagen och lördagen efter tävlingen. Som sällskap och chaufför hade vi Aarno Juntura, den pilsnabba mastersåkaren från Rovaniemi, som också visade sig tala flytande svenska. Väldigt sympatisk dessutom…
Många utmaningar står i beredskap, både vad gäller skidåkning och segling. Mera om dem senare.
minseglats 