
Ute i den höstliga skogen mellan Pirttibacka och Solvalla, av och an med hjälp av stavar tillsammans med Petski. Glada att vi i denna ålder ännu förmår oss tillryggalägga denna sträcka raskt gående eller joggande. Låt vara att benen är obrukbara under två därpåföljande dygn.

Hemfärden från Jakobstad blev lika ansträngande som resan dit. Anträdde returen i god tid efter en kort sejour på Rummelgrundet, de Österbottniska vägarna var bilfria, raka och lättkörda. En lunchpaus på Roadhouse i Alahärmä med alldeles för mycken och fet mat till högt pris, ännu i uppehållsväder. Men snart kom svårigheterna, det började regna och trafiken ökade. Efter Tammerfors, eller egentligen redan före, gällde det att hålla 120 km/h i ösregn och dålig sikt för att inte bli ett hinder i trafiken. Röda akterljus överallt, endel med bländande dimfunktion. Nästa gång tar jag definitivt tåget!

Jag tog bort kompassen inför skrapandet. Det röda har bleknat betänkligt mellan 0 och 90 grader. Så pass mycket att det är svårt att urskilja. Dessutom är det ganska mycket luft i globen. Suunto gör inte längre sådana kompasser. Ringer man till deras serviceavdelning och vill ha betjäning på svenska svarar en rikssvensk damröst att de inte hinner svara nu för de är ute och testar kompasser. Antagligen i Sverige. Så går det ofta om man vill handla på svenska i Finland. Man hamnar till bolagets lokalavdelning i Sverige.
Jag gör ett nytt försök följande dag, denna gång på finska. Då kommer jag fram. Receptionisten hänvisar till serviceavdelningen. Kompassen har tio års garanti. Om man har kvittot. Jag minns inte när den köptes och hittar inte kvittot. Kanske ombord på båten i dokumentväskan. Måste kolla nästa gång.
Talade med Johan som lovade åka ut att granska vad jag fått till stånd och sedan komma med en lägesrapport.
Åter en ny dag, de tenderar att avlösa varandra. Inte utlösa varandra i snabb takt, som det stod att läsa i lokaltågen nångång på 1970-talet. En omgång på gymet, varefter kallelse till eftis. Börjar vara rutin. Om ingen kallelse kommer blir det att hitta på någon annan sysselsättning, vilket kräver ett betydande tankearbete.