..roar jag mig med att rita Freja med hjälp av fotografier.

Masten är längre än uppskattat så jag får klippa från den nedre delen av papperet och skarva uppåt. Så fungerar jag: börjar på något som blir fel och får rättas till senare. Ett liv som ett lapptäcke, slarvigt levt, men bättrat på efter hand. Ingenting är främmande, allting bör prövas på även om grundförutsättningarna saknas. Små luckor kan skalkas innan skeppet går i kvav.

Ovan avbildade är en skiss, kan man säga. Tanken är att göra om arbetet från början. Ordentligt. Nångång..

Lukasz i bloggen BoatWorks har skaffat ritningar från Sjöhistoriska museet. Vi var där senaste vår men hittade inga ritningar som direkt skulle motsvara Freja. Inte heller på nätet. I bloggen skildrar Lukasz också hur han impregnerar sin Laurinare Meritaten med linolja, tiotals liter får passera skrovet. Så borde man väl göra.

Besked från Jakobstad. Det skulle vara läge att åka upp och skrapa på Freja. Nu när höstlov hålls finns inte jobb på eftis. Men inte heller biljetter till tågen. Bilen är servad och friktionsdäcken pålagda. Man får väl rucka på principerna och köra själv..

Det lönar sig inte att köra bil till Jakobstad. Det tar längre tid, det är dyrare och stressigare. Men nu är jag här.

Kärt återseende. Johan har gjort mera än jag trodde. En stor del av sittbrunnen är redan slipad.

Jag ringer honom och får veta att han tänkt sig att allt lack skall bort. Jag börjar alltså skruva bort alla beslag för att sedan ta till varmluftspistolen och skrapan.

Den fuktiga delen av kölen är barskrapad för att torka.

Hörlurarna blev hemma igen. Blåsaren för så mycket ljud att det är svårt att lyssna till eftersnack.

Medan jag håller på underhandlar jag med Kricke om vinterns snöläger. Flyg eller tåg? Han har bestämt sig för flyg, jag tvekar. Kanske ändå tåg.

Snart börjar det skymma och arbetsdagen tar slut. Gasthaus Jugend får stå för inkvartering denna gång.

Jag lämnar två bananer på arbetsbänken när jag ror iland.

Nästa morgon har någon ätit bitar av bananerna. Det finns alltså gnagare här och det är skäl att ta bort stegen mellan arbetspassen. Jag har läst historier om söndergnagd inredning..

Skrapandet fortsätter medan regnet öser ned på plåttaket.

En sakta undran; när skall vi hinna slutföra allt detta arbete? Snart kommer vintern och skidsäsongen, de sista tävlingarna i april. I maj har körerna framträdande, och plötsligt är det sommar!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: