..av vår odyssé gryr likt gårdagen med en klarblå himmel. Vi har nu ingen brådska någonvart. Under gårdagskvällens bastubad fick vi sällskap av etablissemangets allt i allo, en ung fåordig man med hjässan rakad sånär som på en hårlock i pannan. Han förde med sig ett ölstop som rymde en liter och några ölburkar som han fyllde på med då stopet hotade tömmas. Därtill ett paket med korvar som han grillade då veden i den öppna spisen i omklädningsrummet brunnit ned till glöd. Mannens apparation var gigantisk, säkert som en följd av den ovan beskrivna dieten. Hans modersmål var inte finska slöt vi oss till efter att ha försökt få igång en konversation. Jag trodde han var rysk likt paret som förestår gästhemmet men Kricke tyckte att han bröt på estniska. Ho vet.
Innan vi åker vidare hinner vi med en kort terränglänk.
När vi närmar oss Tahko förbyts solskenet till ett ymnigt snöfall. Vi gör oss hemmastadda i Tahkonhovi. Inget mera skidande idag. Men vi hittar skidhandskar till nedsatt pris i sporthandeln och inhandlar varsitt par.
Den femte dagen
Den första träningsdagen, d.v.s. ingen tävling. Osäkerhet råder om vad vi skall inleda med, slalom, storslalom eller super G. Eller kanske terrängskidning.
Vår sympatiska värd Jukka skramlar med kärl i köket då han förbereder vår frukost. Han är Borgåbo och talar gärna svenska med oss. Han har ett förflutet som snowboardare.
Det blev storslalom. Först med långa skidor, sedan med kortare, sedan långa igen och till slut korta. Svårt att avgöra vad som är bäst. Tre parallella banor, vår är i mitten. Ryssarna har träning i de andra, och utgör också för övrigt majoriteten i backen. Besvärligt att hålla sig till den rätta rutten.
De lokala killarna Seppo, Keijo, Esa, Ari och Tuomo är på plats. Trevligt att se dem och åka tillsammans. Efter kl 13 börjar knäna värka, vi intar vår lunch på Panorama och åker sedan ”hem” för att koka kaffe.
Proviantering, en kort terrängtur, bastu och middag. Se där dagens program. Detta är livet!
minseglats 