Vi vaknar i det obeskrivliga Jämsän Gasthaus till strålande solsken. Gårdagskvällens bastu var skön, vi dryftade skidteknik tillsammans med Kricke och Max, men av samkvämet i bastukammaren efteråt blev ingenting då ett högljutt sällskap hade invaderat detsamma. Vi tog våra öl och snacks och begav oss till TV-rummet där den ryska matronan som förestår stället brukar hålla till. Alla TV-apparater på etablissemanget är av äldre, tjock modell.
Allting är fint i backen, fartfyllda banor, sol och motvind. Besvärligt ändå att förbättra placeringen. Alltid samma typer framför på resultatlistan. Och lyckligtvis finns det de som blir efter, också de desamma. Riku misslyckades i det första åker och blev sammanlagt bara fyra, annars inga överraskningar. Jag förlorar konstant ca 0,5 s per åk åt Kricke, hur jag än försöker.
Dagens glädjeämnen: Jag var snabbare än Tom Brandt och Auli Heinonen. Men Tom är betydligt äldre och Auli en kvinna som jag aldrig rått på i storslalom tidigare. Vad jag kommer ihåg.
Reflektioner: – vi testade de längre storslalomskidor som vi tänkt åka super G med på Tahko och konstaterade att vi antagligen hade åkt snabbare med dem i det andra åket med rakare dragning.
– Skillnaden mellan dubbla eller enkla sockor är försumbar.
– Maxim energy gel hjälper inte, men klibbar i fickan om den läcker.
Vi åker fritt med långa skidor så länge knäna bär, sedan säger vi farväl åt Himosbackarna innan vi åker till vårt vandrarhem/gasthaus.
minseglats 