Vintern är som vackrast. Snön som solbelyst behängt trädgrenarna de senaste dagarna ruskas nu ned av den rådande blåsten i väntan på att snötäcket ytterligare skall utökas. Himmel för vintersportare!
Igår blev trots strålande sol på vita drivor en innedag. Umgänge med mor och äldsta dottern, vintersport på TV, akrylmålning i ateljén och som socker på botten inövande av nya sånger med JAM-kören. Fantastiskt när harmonierna faller på plats!
Nu, någon dag senare, lyssnar jag till Peteris Vasks, gudomligt vacker musik i klass med Pärt. Keski-Pohjanmaan kamariorkesteri under Juha Kangas har uruppfört Vasks verk, får jag veta i ett tv-program. Dagen har varit fin, det fortsätter att snöa, jag har varit själv och haft sällskap. Och så, plötsligt, går magen i olag…
Jag har anmält mig som föredragshållare för Kryssarklubben på Allt för sjön-mässan. Som datatekniskt obevandrad funderar jag på hur jag kunde förmedla bilder. Jag har lyckats sammanföra dem i ett album som jag kan se på min smartmobiltelefon, men kan jag via den få bilderna projicerade för allmänheten att beskåda? Kanske bäst att ta med laptop-en…
Y blir allt bättre på att skida. Lägger till CV:n: har lärt en asylsökande från Bagdad att åka skidor.
Sömnbristen orsakar besvär. Tid finns i överflöd för sömn, men tillståndet vill inte infinna sig. Mycket onödigt hade blivit ogjort om förövaren sovit i stället. Tanken hade varit klarare, precisionen exaktare och minnet bättre om nattens timmar kunde utnyttjas till fullo. Men vad gör man om man vaknar kl. 03.26 och inte kan somna om? Jag har nu lyssnat till Pärt, Vasks och Bach under några gräsänklingsnätter.
Och magen som krånglar alltid när det gäller att prestera; i starttornet inför alpina masterstävlingar, ensam i båten inför en krånglig manöver, i skidspåret, i väntan på bussen som snart skall komma, inför viktiga möten..
Ett problem med vidlyftiga intressen är finansieringen. Den hyfsade pensionen vill ändå inte räcka till renovering av båten och utövandet av alpin sport. För att inte besparingarna helt skall försvinna har jag anmält mig som inhoppare hos Folkhälsans personalpool. Genast fick jag vikariera på eftis. Det gäller att hålla reda på 60 vilda ettor och tvåor några timmar efter skoldagens slut. Lönen är inte häv, men det är i varje fall en sysselsättning som inte kostar..
Skidåkningen går trögt. Det finns en föreställning i hjärnan om hur det borde gå till, men i praktiken stöter teorin på förhinder. I två slalomtävlingar har det första åkets tid varit dålig och beslutet att ge järnet i det andra har renderat i uråkning. Med en känsla av att tiden nog hade blivit bättre. Sedan insikten att vi nog inte blir snabbare med åren samt frågan om mening.
På snöskönt följer slask. Inget lockar ut. Lyssnar till återgivning av senaste körövning. En gammelmansröst kan urskiljas. Är det jag?
minseglats 