Pensionär – har fått deltidsarbete under vårterminen – tränar för finska mästerskapen i alpina grenar för masters (oldboys) i slutet av mars – innan dess några mindre tävlingar som deltagare och funktionär – har skidat 320 km terräng, fritt och traditionellt, hittills denna vinter – senaste vinter över 500 – fotograferar aktivt och skickar bidrag till Grankulla Svenska Pensionärers Fotoklubb – sjunger i två körer med konserter under våren – deltar i gubbjumppa och gym några gånger i veckan. Och, förstås, har segling och Laurinkostern Freja i tankarna året om.

Skrapade upp bilen på ett sepelfyllt isblock vid parkering inför skidtur. Slarv! Förorsakar självförebrående.

Däremot har den i träda försatta banstakningskänslan återuppväckts och förverkligats under några tillfällen denna säsong. Behovet av betald träning har ifrågasatts med tanke på den egna kompetensen.

Härom dagen åkte jag till backen och insåg när jag kom fram att jag lämnat väskan med pjäxor, hjälm, handskar och knäskydd i garaget. Det var onsdagstävling, men jag hann köra hem efter grejorna med halsbrytande hastighet (knappast inom lagliga gränser) och komma tillbaka och vinna oldboysklassen. Någon dag senare åkte jag till Oittans för att skida terräng och märkte när jag nästan var framme att skidorna blivit i garaget.

Borde man bli orolig?

En strålande vacker fredag fungerade vi som funktionärer i hemmabacken då en deltävling i den s.k. Audi-cupen kördes där. Tävlingen är för ungdomar i åldern 14 -18. Vår uppgift var att hjälpa till med banstakning, att resa och ta bort skyddsnäten och att slira genom banan med jämna mellanrum för att inte snövallar skulle bildas.

Utan att närmare reflektera (förrän nu, senare) inser jag att jag medverkar till att göra reklam för ett bilmärke som fuskat med sina testvärden. Ungdom sammankopplas med bilmärket i fråga. Samtidigt sponsorerar företaget alpina landslag och många välbeställda föräldrar till de tävlande unga kör en sådan bil.

Borde man bli orolig?

Som sagt hade vi tur med vädret efter att det under veckan hade regnat och slaskat. En sådan tävling med över hundra deltagare tar hela dagen i anspråk och på kvällen gör de slitna knäna sig påminda efter allt stående och hasande i backen. Men vi fick tack av tävlingsledningen för välgjort arbete..

Söndag masterstävling i fortsatt fint vinterväder. Resultat som kunde förväntas, svårt att höja nivån. Men gemenskapen är gedigen, flera åkare som avslutat sin karriär pga sjukdom eller andra omständigheter mötte upp som funktionärer eller åskådare. Efter tävlingen snabbt hem och byta för att hinna till körövning.

Så här trivs jag, ständigt någonting på gång, att sitta hemma är ingen option. Egentligen är livsstilen svår att förändra, så till vida konservativ.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: