..och högsommarhetta. I maj! Förra sommaren frös vi som hundar i juni. Livlig trafik i faren redan, förra året ingenting förrän i juli.
Seglade med spirad genua genom Barösund. Blev omkörd av skolskeppet Helena som gick för motor. De gav mig tumme upp.
Sakta gled vi upp mot Busö. Där tog vinden slut. Trots att dagen var ung tog jag mig till Jussarö för att slippa gå för motor. Helena var redan där och besättningen höll på med diverse övningar. Löpning, repkastning o.dyl.
Ingen personal syns i hamnen, bara en skylt som säger hur man skall betala på nätet. Jag överväger att låta bli, men hotet om 100 € i böter avskräcker..
Efter morgondoppet följande dag fortsätter färden, fortfarande i lätta och vad riktningen beträffar lätta vindar. Det börjar så småningom blåsa lite och jag kan sträcka mot Hangö i yttre faret. Norr om Russarö dör vinden. Det blir motor. Jag tar mig till Frejas gamla hemhamn, Hangöby. Den forna ägaren Johan, som låter mig nyttja sin båtplats (som han nyligen sagt upp pga. att hans nya båt sjönk) kom på en öl och beklagade sig över alla olyckor han råkat ut för. Och att han sålt Freja (till ockerpris). Han verkade ändå imponerad av det arbete jag satt ned på henne..
Natten var orolig trots att det var tyst och lugnt. Ålderdomen har sina avigsidor.
Trots att jag tänkt stanna i Hangö nu när jag hittat en förmånlig båtplats beslöt jag ändå att segla vidare då jag hört väderrapporten. Östliga vindar. Jag provianterade med hjälp av en cykel jag hyrde på Kroken. Tankade och åkte iväg strax över 9. Vindarna var nog ostliga, men väldigt svaga. Hangö västra tog en evighet, men efter Järngrynnan ökade vinden och jag kunde segla genom Jungfrusund med skaplig fart. Höglandet söder om Pargas Port utsågs som nästa etapphamn. Jag körde runt länge innan jag hittade en brygga att förtöja vid. Tyvärr hade jag ingen besökshamnsbok med mig utan fick pröva mig fram. Förstås åkte jag på grund. Stenarna var dåligt utmärkta på sjökortet. Jag kom loss och googlade Höglandet tills jag hittade en sida som berättade hur man skall angöra. På grund av det extremt låga vattenståndet måste jag driva på med motorn genom dyn för att nå bryggan. Efter lite justerande flöt Freja fritt igen med några millimeter vatten under kölen. Otroligt fint ställe, men luften var så full av flygfän att jag beslöt att lämna utforskningen till nästa dag. Otroligt nog hade jag inga myggor ombord!
På morgonen gick jag upp i utsiktstornet på öns och Skärgårdshavets högsta ställe, En fantastisk utsikt. Än en gång skattade jag mig lycklig över min situation. Jag kunde njuta av min belägenhet själv utan att ha någon att dela den med. (Utom er, kära presumtiva läsare.)
Fortsättningen gick mot Pargas port för motor. Den lät ihålig, tyckte jag, och kunde konstatera att inget kylvatten kom ur avgasröret! Snabbt tyst på motorn. Ensam mitt i farleden i fullkomligt plittplatt väder sökte jag verktyg att rensa genomföringen med. Till slut hittade jag en stump plaströr med vilket jag kunde putsa bort skräp som kommit i intaget i den slemmiga hamnen. Så kunde jag puttra vidare till dess det började blåsa västlig vind före jag kom till färjan mellan Lill-Mälö och Lill-Nagu. När färjlinjen passerats hissade jag segel och kunde kryssa ända till bojen som Atte hade lagt ut enkom för Freja. Jag tog för säkerhets skull ned seglen i hamnen och körde till bojen för motor. Atte rodde ut för att ta en hamnsup med mig. Sedan bjöd han på självfångad gädda med potatis. Och vitvin. Vi satt en god stund och parlamenterade innan jag rodde ut för att inta nattläger. Preliminärt kom vi överens om att Atte skulle följa med ett stycke i fortsättningen.
På morgonen bjöd Atte på morgonkaffe och följde mig till bussen. Nu skall Freja bli i Nagu några dygn innan vi åker vidare. Jag stiger av bussen i Kuppis och tar tåget till Grankulla.
I morgon den 31.5. kl. 19.30 har vi, kammarkören Novena, sin sommarkonsert i Nya Paviljongen i Grankulla. Vilket här som vänlig inbjudan meddelas!
minseglats 