..utlovas för fortsättningen. Dessutom nordliga, d.v.s. motiga. Det gäller alltså att byta strategi. Antingen att invänta förligare vindar, trotsa de förhärskande eller vända om. Ingen av alternativen känns lockande. För närvarande i stadslägenhetens skrivhörna med sol och lätta vindar utanför vill den morska seglaren trotsa vädrets makter och stäva norrut mot vinden som tills vidare bara existerar som en prognos.
Konserten blev en succé. Novena med hjälp av Nina Kronlund, dirigent, Markus Malmgren, piano, och sist men inte minst, den formidabla Maria Kalaniemi på dragspel lyckades fylla Nya Paviljongen med publik. Visst är det något visst att vara ett kugghjul i ett sådant maskineri.
Ännu hemma men på väg. Diskussioner har förts med Atte om det nödvändiga att lägga ut. Vet inte vad som följer, men nomadblodet driver på. Vad som helst utom att stanna hemma och långledas. Omgivningens tröghet avskräcker. Det obekanta lockar. Driften att se nya landskap är stor. Tvångstanken om att komma till Höga Kusten på egen köl innan ålderdomen sätter sin käpp i hjulet.
Det föreligger ett behov att prestera så länge skutan kan gå. Tids nog följer andra tider. Memento mori. Sömnbristen fördunklar tanken. Tid för sömn finns men sömnen vägrar infinna sig. Ännu har vi vackert väder.
När är det läge att lägga av? Och vad följer?
Om knappa tre timmar går tåget. Vad finns mera att önska?
minseglats 
Omgivningens troghet skracker. Det obekanta lockar.
Harligt! En riktig nomad. Keep on trucking, as the saying goes.
GillaGilla