Ålderdomen kommer inte ensam. Diverse smärtor följer på köpet.
Lidandet presenterat och framfört i Esbodomen. Fürwahr, fürwahr. Trevligt när det sitter. Häftigt med renässansorkester. För egen del föregicks framförandet av ett kalas med dryckenskap kvällen innan och genast på morgonen deltagande i Tour de Bodom, ett skidevenemang anstiftat av skådespelare Mikael ”Gusse” Andersson. Det går ut på att anmäla sig på plats i Oittans och skida så långt man orkar och ids. Bakfull med bakhala skidor blev det inte så mycket, 17,6 km. Sången klingade dock på kvällen inför en halvtom (eller -full) kyrksal.
Ett försök att vara vitter på facebook har inte fallit i god jord. Eller närmare bestämt: en fascination av textning och ett behov av skapande har lett till dessa alster. Pensionärspyssel utan mål. Som att lägga pussel eller bygga miniatyrmodeller. Inte lika påfrestande för knäna som fysiska aktiviteter.
Solen lyser in och bländar genom fönstret. Existensen av gardiner inses. Ännu en dag.
En tur ut till släktgodset när det vackra vädret redan är förbi. Med bil över isar som bär eller brister. Träd skall kapas för att ge ljus. Det är en holme med begränsad area, släkten har vuxit sig för stor för att alla skall få rum. Alla skall dock hjälpa till, dra sitt strå till stacken, värna om egendomen. Inga fejder här, allt skall vara som det varit, trots att det inte är.
Släde och skidor, bilar och snöskoter. Det beprövade och det nya i samexistens. Generationer följer generationer. Vi vet vad som varit men kan och vill inte sia om framtiden. Det är som det är och blir som det blir.
Som ett rö för vinden. Anbuden haglar och emottas. Tidspressen håller långledan i styr. Sysselsättning motverkar smärta. Sömn i korta etapper, måste vakna varannan timme för att se om man existerar. Ligger sedan en stund och funderar. Klockan sex får man stiga upp, koka kaffe och läsa morgontidningen.
En ny dag randas..
minseglats 