Klubbkompisar som klarade sig:
Det känns som om att ju mera man tränar desto sämre går det. Åldern gör att slitaget blir större och framfarten sämre. Helgens slalomåk i Hyvinge var bedrövliga. En skam för utövaren. Det finns ingen geist längre. Knäna håller inte. Den enda som motiverar fortsättning är sammanhållningen, kamratskapen. Dessa åkare har blivit en integrerad del av tillvaron. Och ibland har det ju lyckats…
Så tillbaka på spåret. Idag med bil till Pirttibacka för att därifrån ställa kosan mot Solvalla. 9 km bergochdalbana, brant uppför följs av brant nedför. En dam kom emot, vi hälsade glatt. Traditionell skidåkning påfrestar inte knäna lika mycket som fri stil. Men nog uppförklivandet!
Solvalla idrottsinstitut uppnått! Medhavd energi tankas stående (en proteinstång, nötter och mineralvatten) innan återfärden inleds. 3,3 kilometerslänken bör fullföljas i rätt riktning innan man kan vika av på spåret till Pörtbacka. Dessa legendariska spår har alltid funnits och finns som en reminiscens från barndomen och skidturer med familjen. Om det nu var så?
På tillbakavägen kom något flera skidåkare emot. Bl.a. den leende damen som sågs på uppfarten. Hon log lika vänligt igen! Värmen sprider sig. På toppen av ett krön ställde sig en man för att dricka saft så jag kunde defilera förbi. Jag passerade alltså en åkare, men ingen distanserade mig! Nåja, det var ju inte direkt trångt i spåret…
Framme i Pirttibacka stod några åkare i färd med att bege sig iväg. En hurtig man frågade om vägen till det spår jag nyss lämnat. Han frågade ytterligare om det var lätt och jag kunde då meddela att det var det inte och beskrev samtidigt banprofilen med armrörelser. Upp och ned! Mindre trängsel än i Oittans är det säkert, sade han, och jag kunde inte annat än att hålla med.
Så här ser dagens karta ut. Den röda symbolen för start och den gröna för mål ligger i Pirttibacka och siffran ett i Solvalla. Det blev ca 18 km med en medelhastighet på 9,9 km/h.
Jag har skidat Finlandia-loppet senaste vinter och har blivit tillfrågad om jag vill åka andra långlopp. Wasaloppet kördes under helgen och visades i TV. Men varför skall man betala för att trängas i spåret (om det längre finns något sådant) med tusentals andra när man när som helst kan göra det gratis och njuta av naturen för sig själv?
minseglats 