Sjösättning

So be it. Efter besöket i Kimito fastslogs sjösättningen till följande onsdag. Tobbelyft skulle komma efter henne och köra henne till Hemvikshamnen i Sjundeå. Jag fick strax efter att beslutet gjort veta att jag skulle vikariera som flickornas lärare i fysisk fostran. På onsdagen slutar jag ändå redan klockan 13, så jag kunde ringa Tobbe och be honom komma efter kl. 14. Masten färdigställdes under helgen och på onsdag var jag färdig att ta emot Freja.

Här är Freja på väg ut från sitt vinterhärbärge på Österbergs Båt och Trä, antagligen fotad av Henrik. (Jag knyckte bilderna från Fejan).

Tobbe kom punktligt och vi kunde lyfta Freja i sitt rätta element.

Till min glädje konstaterade jag att hon inte läckte just alls utan vi kunde fortsätta. Jag lyckades tappa en av de remmar som Freja var fäst på flaket med i sjön. Jag ”trodde” den var fäst på andra sidan relingen, förväxlade den med lyftremmarna. Jag bad Tobbe lägga den till sluträkningen..

Masten var besvärligare. Den tog i kranen så att den var svår att svänga i rätt läge. När jag efter en stunds reglerande fått den genom hålet i däcken och placerad i foten under däck konstaterade vi att jag glömt en gummistropp runt förstagsprofilen halvvägs uppe i masten. Goda råd var dyra, men när nöden som uppfinningarnas moder är störst kom jag på att det fanns en båtshake i livräddningsställningen på bryggan. Jag tog den och fick bort stroppen. Senare kom jag på att jag kunde ha försökt fiska upp remmen med samma verktyg..

När förstaget och ett par vanter var fästa kunde Tobbe föra bort kälken enligt Villes anvisningar, få sin välförtjänta ersättning med tillägg för remmen, och köra iväg.

Jag blir kvar att försöka reda ut alla stag och fall. Ett sidovantpar passade inte i sina vantskruvar. Det visade sig att de hade olika gängor och att jag fäst vanterna på motsatt sida jämfört med var de varit. Nå, det var en smal sak att byta den övre delen av vantskruven. Trots att det såg trassligt ut hade alla linor och vajrar kommit rätt i förhållande till de tre spridarna. Dirkens vajer som började se spretig ut har jag bytt mot en lina som jag hoppas håller. Åtminstone en sommar..

Kari satte sig till rätta med en kopp kaffe och beskådade min möda. Till slut erbjöd han sig att fotografera mig inför avfärd och att ta emot mig på vår nya plats vid huvudbryggan bredvid nuvarande hamnchef Johan och de andra tongivande. Ett märkbart statuslyft!

För en gångs skull var jag bland de första att sjösätta, av segelbåtarna var det bara Rauno som hann före. Jag minns inte att jag skulle ha fått båten i sjön i april tidigare. Nu kunde jag vara gles och fråga gänget som höll på med rustningen i land varför de ännu inte har sjösatt sina båtar. De stora båtarna skall i först den femte maj.

Jag för efterhand ut inredningen men konstaterar att madrassöverdragen är så skitiga att de måste tas hem och tvättas. Nya förtöjningslinor anskaffas efter Evas enträgna klagande på de gamla. Ännu är seglen och mycken annan utrustning i land, men för närvarande är marken snötäckt och ingen större lust att bege sig till havs föreligger.