Freja ligger stilla på sin nya plats vid huvudbryggan bland de stora båtarna. På bilden är hon ännu ensam, numera har hon fått sällskap. De ivrigaste (Galatea) har varit ute på seglats redan två veckoslut.
Nätterna har fortfarande varit kalla. Inget mål föreligger. Iståndsättandet ger tillfällig tillfredställelse. Ett antal påkomna förpliktelser pockar på uppmärksamhet. Tre veckors inhopp som flickornas lärare i fysisk fostran kräver återhämtning. Mor bör uppmärksammas. Trädgården skall skötas. Utställningar tas ned och hängas upp. Konserter inövas, hålls och besöks.
En kort seglats (1 nautisk mil) företogs för att se om storseglet går att hissa. Det gick inte. Ryttaren kärvade vid översta salningen. När masten lackades togs skenan bort. Därvid brast några skruvar, nya hål borrades och skruvarna ersattes med nya. Med varierande skallstorlek. Några var tydligen för stora. Högst uppe, givetvis.
Efter en stunds trixande steg storen. Fem minuter av seglande i stadig vind följde. Stagvändning och bävande inför nedtagandet. Tänk om seglet inte kommer ned! Manövern förbereds i god tid. Seglet ramlar ned av sig självt utan hinder. För motor intar vi vår plats ånyo.
Möjligtvis hade en brusten skruv fastnat i skenan. Och sedan fallit bort och möjliggjort fri passage. Återstår att se nästa gång seglet skall hissas. När det nu blir.
Huvudsaken är att hon ligger där seglingsklar när nöden kräver.
minseglats 