Följer då årets granskning. Tappert har jag tagit mig med cykel från stugan till hamnen i duggregn. Via ABC-restaurangen där jag intog min lunch. Jag var i god tid i Freja där jag först kom ihåg att fästa Håll Skärgården Ren-dekalen.
Den kom på masten, men tyvärr en aning för lågt, delvis dold av segelskyddet. Härefter hissar jag storseglet för att än en gång se om det lyckas. Också denna gång blir det motstånd i höjd med fiolstagsspridaren, men till slut stiger seglet i topp. Jag hoppas det inte blir problem senare under säsongen. Än en gång beundrar jag Frejas ståtliga rigg, jag har inte sett andra Laurinare med en så smäcker stake. Nu är den ju dessutom renskrapad och nylackad.
Riggen var nog en bidragande orsak till att jag fastnade för Freja i tiderna.
Sedan blir det att invänta besiktningsmännen. Först kommer som vanligt brandsläckargranskaren, jag är bland de första i kön att få min släckare kollad.
Det blåser nya vindar också vid besiktningen, man skall anmäla sig i förhand. Då antog jag och kanske några andra, att besiktningen skulle ske i den ordning man anmält sig. Men nej, här var det som förr, det gäller att antasta första bästa besiktare och släpa till båten. Jag dyker på Pekka som godkänt Frejas grundbesiktning på basen av en bild jag skickat honom med intygande om att Österbergs båt och trä har gjort ett grundligt arbete. Nu har besiktningen blivit datoriserad. Vilket medför att Pekka inte hittar vare sig Freja, mig eller Eva på sin lap-top. Han försöker frenetiskt utan resultat. Till slut hittar en annan besiktningsman oss på sin smarttelefon. Han får äran att komma ombord på Freja och fylla i ett nytt besiktningskort samt intyga att allt är i sin ordning via nätet. Det hela tar betydligt längre tid i anspråk än under tidigare år. Men med tiden kommer väl systemet att löpa smidigare då det blir inkört. Får man hoppas.
Till slut får jag stämpel i boken och ytterligare en dekal som jag nu fäster vid mastroten så att den syns under segelskyddet.
Medan besiktningsmannen var på besök noterade jag att jag glömt att hämta bordet till båten. Inte Styr- eller Babordet utan matbordet som skulle ha gjort det enklare att fylla i dokument på. Skriver upp det på minneslistan i telefonen. Den nylackade spirbommen skall också få komma på plats på däcket där den nog är i vägen och sällan används då vi har gennaker, men det ser proffsigare ut.
Livräddningsflotten på fördäck ger också ett intryck av långseglarmentalitet. Få se om jag längre orkar lyfta den över mantåget. (Bilden är från tidigare år, nu är paketet ännu i garaget)
Förberedandet är halva seglatsen…
minseglats 