Nu när våren nalkas och skidorna är insmorda för sommaren kom Freja i hågen. Ägarparet styr alltså kosan mot Österbergs båt i Kimito för att se hur hon mår. Skepparen navigerade genast fel och körde i hastigheten förbi Muurla-avtaget. Vi kom således norra vägen via Angelniemi färja. En sevärd väg den också. Bilens bränsle var i upphällningen, men vi klarade oss till Kimito city, där vi tankade. Inte fullt, bilen skall bytas ut. Snart. (Trodde jag också sist jag tankade)
Alltväl, vi nådde båtskjulet, såg en hundra år gammal Pettersonliknande salongsbåt från Åbo, stadd i renovering, glömde att fota, innan vi trädde in i det allra heligaste där Freja dväljs. Och visst var det ett kärt återseende. Bottenfärgen var ännu inte påstruken men däcket och sittbrunnen glänste.
Kvarglömda skruvar och verktyg medtogs när vi efter en stund vinkade adjö åt Henrik och Erik, nöjda med vad vi sett. Ett försök att få tag på Tobbelyft och komma överens om sjösättning gjordes. Han ringde upp under vår hemresa och vi kom överens om att ha sjösättning på onsdag om en vecka. Hjälp, jag som har masten halvfärdig!
Vi äter på ABC i Bjärnå efter att skepparen konstaterat att det näringsställe han hade rekommenderat hade rivits och ersatts av ett nytt. Som inte var öppet.
När vi ätit och fortsatt vägen mot Muurla såg vi ett djur strosa över vägen och bege sig ut på åkern. Vid närmare betraktelse visade det sig vara en VARG. Alldeles i bebyggda trakter. Vad skall man tro.
Nu blir det att försöka få masten klar!
minseglats 