Nu när Freja är på torra land fylls de sociala medierna av bilder utlagda av individer i glasfiberbåtar som glatt fortsätter sin säsong. Hösten är fin och bilderna visar solnedgångar, fullmånar och nästan tomma gästhamnar med texten; vielä olisi tilaa, ännu finns det rum.
Här en bild från sommarens äventyr, innan det egentligen har börjat. Dawn Star´s besättning förfriskar sig under en paus. Upprustningen är ännu i full gång och utgången oklar. Med facit på hand sitter undertecknad här och tecknar minnen.
De käraste minnena härstammar kanske ändå från ensamseglatser i den finländska skärgården. Här på Kråkskär mitt i Skärgårdshavet på väg hem från Korpo Sea Jazz. De branta klipporna vållar ofta problem vid landning och kommer antagligen att bli ödesdigra.
Här möttes jag av en flock får på sommarbete. Så långt från stadens hank och stör. Ett uttryck som plötsligt dök upp. Inom stadens hank och stör betecknar gränser som också kan användas abstrakt i överförd bemärkelse, gränserna för någons äganderätt, maktområde, befogenhet, verksamhet el.dyl. (Wiktionary)
Att på hösten sitta och teckna ned sina minnen från segelsäsonger som varit förlänger njutningen. Flykten från vardagen fortsätter. Bilder, ord och uttryck dyker upp, gör sig gällande och printas ned på måfå. Allting härrör sig från skriftställarens oförmåga att avnjuta de tidiga morgontimmarna i sängläge. Nej, upp klockan fem, på med mutterpannan och datorn.
Idag skall jag i sällskap med ett par av mina döttrar jämte moatjeer besöka Svenska Teatern för att bevittna Skattkammarön. Också ett sätt att segla..
minseglats 