Vi börjar få skyndsamt hem. Emma skall till skolan, så vi skippar Bornholm och kör vidare mot Visby. I natt tog vinden slut och vi startade motorn. Nu blåser det, men vi fortsätter med storsegel och motor. Den Gotska kusten syns redan, vi planerar ett snabbt besök i Visby dit Tomis sambo Nina skall komma för att segla hem med oss.
Min flank fortsätter att värka, jag har svårt att röra mig ombord och går på Burana 600. Alkohol har jag inte rört sedan den ödesdigra kvällen.
Vi kommer till Visby femtiden på kvällen, lånar en bil från hamnkontoret och kör till butiken för att proviantera. Hamnen i Visby är för liten för en båt av Dawn Stars kaliber, i synnerhet om det som nu blåser rakt på. Vi lägger till med sidan före bland andra större båtar trots att en ännu större hade reserverat en stor del av kajen. Den kom dock inte så länge vi var där..
Medan vi inväntade Ninas ankomst tog vi oss en välbehövlig dusch. Vi reflekterade över att det fanns väldigt få båtar i gästhamnen trots att sommaren ännu inte är över. Jag höll på att stifta en ny bekantskap på piren, som vanligt insåg jag det för sent, dessutom kom Nina och hon fick en drink ombord innan vi promenerar in mot gamla stan. Det är någotslags medeltidskarneval på gång och vi möter en massa människor med vikingautstyrsel. I centrum av det gamla Visby är det liv och rörelse, vi tar in på en krog och beställer mat. Jag vågar mig på två små öl och de andra dricker heller inte mycket mera. Efter maten promenerar vi tillbaka till hamnen via en souvenirshop där de sista reseminnena inhandlas. Det har funnits för lite tid för inhandlande av sådana och valen blir ofta förhastade. Det är inte så lätt att hitta rätt storlek på barnbarnens kläder till exempel.
13.8.
Vi sover några timmar och startar klockan fem på morgonen. Mina revben som jag inte haft någon känning av iland värker igen då jag måste parera båtens rullningar. Efter min vakttur sitter jag en stund i sittbrunnen innan jag lägger mig till vila. Jag har tagit en Burana och det känns snart bättre igen. Vi kör nu med öppen psalmbok rakt mot Hangö och resans slut. Min iPad säger att vi skall vara framme tidigt söndag morgon. Om vinden håller sig, vill säga. Vi har hittills färdats över 4800 nautiska mil berättar Jussi.
Dagen förlöper i god fart och vi närmar oss vår slutdestination.
Ägarparet njuter av nyanskaffningen, Tomppa vill gärna styra så mycket som möjligt och jag håller mig till mina kocksysslor.
14.8.
Nattvakterna håller vi ändå som vanligt. Den sista natten blir svår, vinden har falnat men blåser ändå så pass mycket att vi kan gå för segel. Sjögången har däremot ännu inte avtagit så det hackar och slår i riggen medan båten gungar. Vi kommer inte fram så tidigt som beräknat, men på morgonen kan vi urskilja Bengtskärs fyr. Det första vi ser av Finland på sju veckor! Jussi och jag alltså..
Detta firas med en drink. Jag avhåller mig trots påtryckningsförsök.
12-tiden är vi framme vid Östersjö Port. Jussis anhöriga möter oss och bjuder på en välkomstbrunch på Puhallus.
Jag är tacksam för att jag har fått vara med om detta fantastiska äventyr, att Jussi kom att tänka på mig då han valde besättning trots att jag hör till en annan generation. Jag kände mig inte äldre och försökte hänga med så gott jag kunde. Utan att alltså alltid lyckas. Jussi är en väldigt duktig seglare, ute på Atlanten var vi aldrig i fara och de flesta manövrar gick smärtfritt.
Besättningen från Visby.
Vi som fullföljde hela resan.
De sista förtöjningsarrangemangen.
Här lämnar vi henne nu. Tomppa och jag går ännu i bastu och tar en öl på terassen tillsammans med de andra innan Viktor kommer och hämtar oss. Han hinner besikta båten innan vi åker hem.
Nu gäller det att anpassa sig till vardagen igen..
minseglats 