Vi seglade med god fart hela dagen igår, ingenting speciellt hände. Natten var fuktig. Jag kom på att jag har en prog rock pod på iPaden som jag spelade under kvällsvakten, nu när Teemu inte längre är med och förser oss med musik. På natten fick jag inte fram den, någonting låste sig. Det var för mörkt och jag måste koncentrera mig på att hålla kursen. Ensam kan man inte göra annat när det blåser. Senare insåg jag att samma pod finns på telefonen, den är lättare att bära med sig. Paddan kom senare att användas med Navionics kartor till navigering.
Något tåg är löst och slår mot masten. Jussi åtgärdar saken när han kommer för att byta vakt. Snart tar vinden slut och vi går för motor igen..
Hela dagen fördrivs i dimma och regn. De som är i frivakt sitter inne. Jussi har storstädning ombord efter sin förmiddagsvakt.
Just nu känns det tröstlöst att sitta vid ratten i i duggregn i två timmar och vänta på att få komma in i fukten och vänta i fyra timmar på att få komma ut i dimman i två timmar o.s.v.
Jussi frågar om jag vill flyga hem från England eller fortsätta att segla ända hem. Jag svarade att jag inte har någon skillnad, om min hjälp behövs kan jag lika gärna fortsätta.
Det blir två flaskor vin idag. Vindarna varierar. På kvällen skräms Ville av en val som sprutar och stiger till ytan invid Dawn Star i skymningen. Han är inte säker på avståndet, men blir rejält omtumlad. Det blir mycket motorgång, men däremellan också segling.
30.7.
En halv timme in på mitt morgonpass kommer ett regnmoln som ger vind ända till middag. Sedan är det slut igen.
Magen har fungerat som vanligt efter morgonkaffet, vid bestyret är man tvungen att hålla fast dörren med vänster knä om man vill ha enskildhet. Toalettstolen sitter inte heller fast ordentligt. Takpanelerna och endel skåp sitter också löst, men rigg och köl verkar sitta stadigt.
31.7.
Under kvällen och natten hade vi igen bra med vind, jag njöt och spelade min progrockpod ända till klockan 22. Efter 4 när min hundvakt tog slut dog också vinden ut och så småningom startades motorn. Under förmiddagen är det alldeles plitt-platt. Dyningarna gör dock att det gungar förfärligt!
Det är ännu över 300 sjömil till England och bränslet håller på att sina. Inte hade jag trott att det skulle vara så dåligt med vind mitt på Atlanten! Vi har fyllt bränsletankarna i Marion, i Halifax och i Horta, där vi dessutom köpte fyra reservdunkar till, vi har alltså inalles åtta stycken a´ 20-25 l på däck mellan vanterna.
På eftermiddagen börjar det blåsa akterifrånoch vi kan hissa spinnakern och forsa fram med över 7 knop.
Under min kvällsjour simmar en haj alldeles tvärs om fören, därefter glider den bredvid oss som om den väntade på att göra språnget upp i sittbrunnen för att sluka mig. Eller kanske det var en delfin…
1.8.
Det började t.o.m. blåsa så att vi tog ned spinnakern till natten och spirade genuan. Till mitt nattpass rullade vi in en del av förseglet, vi forsade ändå fram med upp till 10 knutar. När Jussi kom för byte revade vi också storen utan nämnvärd fartminskning. Jag tyckte att mitt morgonpass var värst, då hade vågorna hunnit växa höga. Därefter minskade vinden men vi konstaterade att det fina kolfiberförstärkta seglets hade nötts mot vantspridarna och gått sönder. Det var förstärkt vid spridarhöjd, men när det var inrullat kom förstärkningarna att ligga fel. Vi byter till ett annat försegel. Sedan tar vi var sin av de små flaskor öl på 25 cl som vi inhandlat i Horta.
Under frivakten somnar jag och drömmer att en dam kommer ombord (Jussis dotter skall komma till England). Jag skäms för att ordningen ombord inte är representabel.
Till dagsturen får jag order att köra en högre kurs, vilket är svårt med spirad genua. Två fraktbåtar dyker plötsligt upp ur dimman på nära håll. Vi är tydligen mitt i deras farled och borde ta oss till någondera sidan. Vi närmar oss England och jag kan på kartan läsa ur seglingssynpunkt kända namn som Bishop Rock, Scilly Islands, Lands End, Lizard´s Point och mera österut the Needles, Cowes och the Solent
minseglats 