Skepparen väcks alltså och han hissar med Villes hjälp storseglet medan jag styr. Vi rör oss redan med upp till 5 knops hastighet. När allting är klart går Ville in och Jussi kommer upp. När jag frågar när Jussis och Teemus tur börjar svarar han att vi har bytt turer, jag skall nu fortsätta med honom, Jussi, i fyra timmar. Därpå sitter han tyst en stund innan han frågar vad det varit fråga om. Jag får efter några undanflykter medge att jag förhastat mig och har brutit mot skepparens order. Därpå har vi intressanta diskussioner om båtkonstruktioner och seglatser. Ett stim delfiner ackompanjerar.
När Ville och Teemu tar över skrotar vinden och de kör för motor i två och en halv timme. De är båda oroliga för att vi inte skall hinna till England i tid för dem att flyga hem till sina jobb. Det dryftas om hur länge bränslet räcker och om det är bäst att stäva mot Azorerna så att de kan flyga hem därifrån.
När jag äntligen kryper till kojs fryser jag som en hund och drömmer om att vi fastnat i Rysslands byrokrati vi Nevans stränder eller någonstans. Detaljerna har gått förlorade. Överhuvudtaget drömmer jag ofta om att vi har kommit någonstans och mött motgångar av olika slag. När jag vaknar har Ville tillrett snacks med dipsås. Det blåser lite igen..
Jussi läser med förtjusning Auli Irjalas bok om långfärdssegling som jag tagit med. Jag läser allt jag hittar ombord, bl.a. en bok om Ville Haapasalo av Kauko Röyhkä, en tjock bok om David Bowie och en bok av Sigrid Undset som jag hittat hemma i bokhyllan.
minseglats 