Otålig vill jag att allt skall ske strax. Har hållit på några dagar med att ta ett självporträtt för visum. Radat böcker på skrivbordet och lagt kameran på dem. Självutlösning efter 12 sek. (Snabbare vad än jag klarar av numera) Programmet godkänner inte mina bilder. De är för stora, har fel proportioner, för mycket skugga o.s.v. Faller till föga och anlitar en proffs. Han säger sig också ha försökt få in bilder i State Governments Form DS-160 utan att lyckas. Trodde det skulle ordna sig med traditionella pappersbilder överlämnade vid ambassaden. Skepparen har ännu inte skickat mall för ifyllande av visumansökan. Frustrerande.
Freja flyter nu, sent omsider. Efter alla timmar som spenderats i hennes sällskap, slipande bottnen på hösten vilket ledde till en ihållande kraxighet i brist på ordentligt andningsskydd. Trots all omvårdnad blev det att nödlappa kölen inför sjösättning. Tuomo inkallades än en gång. Lottorader inlagda för att finansiera en kommande helrenovering som går lös på en summa för vilken man kunde inhandla en större havskryssare. I glasfiber. Vad gör man inte för att bibehålla skönheten.
En annan möjlighet är att sälja. Lägger ut Freja på Nettivene till ett pris som är för billigt för säljaren och för dyrt för ev. köpare. Vad skulle jag göra utan Freja?
Nångång kommer tiden då jag inte längre klarar av att klänga mellan himmel och jord för att bygga/riva träkonstruktionen som skall hålla upp presenningarna som täcker Freja under den största delen av året. Eller så ramlar jag ned och bryter nacken. Om någon som har tid och råd att hålla henne i skick kommer med ett anbud måste jag väl acceptera.
De ordnar ju trevliga gruppresor för pensionärer. Kryssningar med dansorkestrar t.ex.
minseglats 