Efter sju sorger och åtta bedrövelser blev Freja äntligen segelklar. Och den första seglatsen går till Korsholmen, ett ställe dit Freja nästan hittar av sig själv. I år har hon dessutom ett nyförvärv till hjälp: Autohelm ST 1000. Enär det inte blåser blir det att köra för maskin s.g.s. hela vägen. 
I bleke för motor fungerar automatstyrningen ypperligt. Hur det går i mera krävande väder återstår att se…
Delade meningar råder om skarvarna, men visst är de imponerande när de breder ut sina vingar på tork. Påminner om asgamar.
Solstrålarna råkar falla på det stället av durken jag blev tvungen att lappa efter att ha tappat trallen när jag hade haft den i garage för att lackas. Lappningen är (och förblir?) provisorisk, som så mycket annat.
Freja ligger här som hon gjort alla somrar sedan hon anskaffades. Och före det Röde Orm. Visst är det vedertagna tryggt! 
Dags för återfärd! Ännu en strålande dag. Skepparen hade för avsikt att stanna ännu någon dag i skären, men kallades till barnvaktssysslor. Och Heddi kan han inte motstå!
Så det blir en lång kryss i lätta vindar som avslutas först efter Stora Halsö då Nanni (motorn) startas. En av de få båtar som kom emot var detta roddekipage strax före hemhamnen. Säsongen är korkad!
Atlantseglingen börjar te sig alltmer osannolik. ”Pientä probleemaa” meddelar Jussi…
minseglats 