..för denna sommar. Fast man vet ju aldrig.
Han är i varje fall tillfreds. Har uppnått en viss grad av självständighet som inte borde gå ut över andra. Det gäller att undvika förväntade beteendemönster. Han önskar att han hade insett det för sextio år sedan. Alla försök att passa in har misslyckats.
Det vanliga är att man vid självrannsakan konstaterar att förr var allt för jävligt, men nu är det bättre. Man försöker intala sig själv att man har genomgått en förändring trots att man fortfarande processar. Allting var inte värre förr. Och allting är inte bättre nu. Fast man skulle önska att så vore.
Han har i varje fall insett att han mår bättre för sig själv i naturen än i en stadslägenhet. Och att han måste ha något att göra hela tiden, påta i jorden, plocka bär och svamp, pyssla med båtar, cykla, skida, segla, ro, paddla, musicera, måla, skriva, fotografera, laga mat, ja, vad som helst utom att vara sysslolös!
Att ge råd åt andra gagnar inget. I synnerhet om de inte har bett om det. Det är lugnast att hålla vad man tycker för sig själv om man vill undvika trubbel.
I stugan tillreder han en risotto på svamp han plockat tidigare. Tomaterna är också från egna odlingar trots att de inte har fått vatten på två veckor. Anrättningen smakar gudomligt!
B-maxen byts äntligen mot en Corolla med allsköns rackerier. Känns lyxig. Första turen rakt till Björnsö. Föraren tar båten och åker ut till ören i kall nordlig vind.
De nedersta garneringsbräderna skruvas loss på allmogejullen och kölsvinet (som inte heter så) putsas för hand. Får fortsätta nästa dag med effektivare verktyg.
Ensam på holmen eldar han bastun och fortsätter att äta på risotton av vilken det ännu blir kvar till en fjärde dag.
Nätterna är kalla, men om man eldar i köksspisen blir det snart varmt. Efter frukosten åker han till varvet och tvättar jullen. Skurar med borste och torkar med svamp och trasa.
Är det något han har glömt? Funderar han när han har tagit sig till stadslägenheten med den nya bilen vars funktioner han efter hand försöker komma underfund med. Eldarna hade slocknat, elkontakterna är uttagna, dörrarna och båten låsta. Efter varje besök på olika ställen är det mycket han måste minnas. Han har tidigare glömt att stänga köksdörren, stänga av värmen, låsa förrådet osv. Saker som skall transporteras från ett ställe till ett annat blir kvar nånstans. I synnerhet verktyg, om de behövs på ett ställe har de blivit kvar på ett annat.
Han skriver upp allt i sin telefon men glömmer att se på den.
Körerna inleder sin verksamhet. Ännu har han inte haft förstånd att sluta. Missar den första övningen pga segling, men har heller inte förberett sig genom att lyssna till övningsfilerna. Skärpning bör ske!
Detta veckoslut två begravningar. Numera blir det mera jordfästningar än bröllop och dop. Det hade varit en konfirmation också, men han hade redan lovat gå på begravning. Inga honom närstående, men ändå. Tidigare försökte han undvika begravningar, men han har kommit till att det kan vara bra att ställas inför det oundvikliga. Det är ju dessutom de närmast sörjande man vill hedra med sin närvaro, de avlidna noterar den knappast längre.
Det har blivit höst.
minseglats 