..ännu vid den något senare avfärden från Storjungfrun (Eddie promenerar till öns andra sida medan farfar blir ombord för att iståndsätta kemtoan) men så småningom dyker hotfulla moln upp vid horisonten. De ser ännu hotfullare ut med solglasögon.
Början går bra i medvind med bara gennakern, men sedan börjar vinden trilskas. Först ingen vind alls, sedan vindar från varierande riktning så att besättning får ta ner och hissa alla segelkombinationer som kan tänkas.
Till slut kommer regn och vinden blåser nordlig, ibland så hårt att ett rev tas in, för att sedan lätta så reven släpps ut. Detta upprepas ett par gånger för att slutligen stabiliseras så att full segelyta kan nyttjas. Då har det redan hunnit bli mörkt och någon blixt kan skådas i fjärran, men åskan kommer lyckligtvis inte närmare.
I något skede dunkar något i sidan. Det visar sig vara kassen med den asymmetriska spinnakern som hänger utanför mantåget. Kapten E. räddar gennakern, men det visar sig senare att styrbords skot har gått till sjöss.
Strax efter midnatt anlöper den trötta besättningen Stocka gästhamn via en trång farled. Efter de nödvändiga procedurerna kryper seglarna till kojs.
Sådana här samhällen finns det massor av i Sverige men inte så många i Finland. Kapten tror att det beror på mentaliteten.
Starten idag blir senare pga den sena ankomsten. Dessutom är kryss att vänta så etappen beräknas bli kortare. Åtminstone fågelvägen.
Det förra avsnittet var egentligen en början till detta avsnitt, men när farfar började detta avsnitt hade han glömt att han gjort det tidigare. Så avsnittet skickades iväg kort och utan bilder så att han skulle kunna koncentrera sig på detta avsnitt utan att behöva bekymra sig över vad han skulle göra med det bortglömda avsnittet.
Plötsligt har det blivit kallt och alla kläder får sökas fram.
minseglats 