..långt ute till havs eller på en ö som ligger en bit utanför fasta landet förlorar man nätkontakten. Till en början kan det kännas frustrerande, men så småningom blir det skönt att inte vara nåbar. Förr eller senare är man tillgänglig igen.
Han tänker på sin ungdom då det fanns endast trådtelefoner. Om man inte vistades i närheten av en känd apparat var man i princip onåbar, dvs för det mesta. Befann man sig på resa kunde man skicka vykort så att de anhöriga fick veta var man hållit hus. För några dagar sedan. Posten var ändå pålitligare förr.
De äter väldigt lite och sporadiskt. Farfar frågar Eddie när han brukar äta. ”När jag är hungrig” svarar han. Det brukar vara en eller två gånger per dygn. Och inga större mängder, lite müsli eller någon smörgås.
Vi behöver faktiskt inte äta så ofta och så mycket. För farfar har det bara varit en programpunkt varannan timme, men han vänjer sig snabbt av med olaten.
minseglats 