Vi lever ett antal miljarder människor på ett jordklot. I något skede har man kommit på att skapa gränser mellan delar av klotet. Gränserna fanns inte där från början. De flesta gränser syns inte. Samma arter lever på bägge sidor. Någon tycker sig behöva utvidga sina gränser. Då tar man livet av dem som bor på andra sidan. Andra tycker sig behöva försvara sina gränser. Då tar man livet av dem som anfaller. Så har det pågått i årtusenden.
Krigare utbildas. Studerar förintelsemetoder. Ända upp i krigshögskolor. De jobbar inom försvaret. I försvarsmakten. Alla länder har försvarsmakt men ingen har anfallsmakt. Ändå händer det att försvarsmakter anfaller.
Det har snöat igen. Farfar hade föreställt sig en biltur till Tahko i soligt väder med torra vägar, men den förhoppningen ser inte ut att infrias.
Det upprustas nu överallt. Försvarsbudgeter höjs och nya vapen utvecklas och säljs/köps. Tänk om pengarna för jaktplanen kunde användas till fredsfostran, höjning av sjukvårdarnas löner och omhändertagande av flyktingar.
Nu finns behov av tänkande utanför lådan. Kapprustning kan inte vara lösningen på mänsklighetens problem.
Han börjar sakta göra sig i ordning. Skidorna vässas, vaxas och packas i bilen.
Han ser Hytt nr 6. En film om en tågresa från Moskva till Murmansk. Baserad på Rosa Liksoms bok. När månne en vanlig finländare kan företa sig en sådan resa nästa gång?
Desperat springer han en länk (första gången i år) och blir öm i nya muskler. Därefter studerar han skidteknik på youtube, bl.a. tränings- och klubbkamraten Toms inlägg under pseudonymen Triggerboy62. Att skida som Marcel Hirscher är kanske utopistiskt för farfar, men han föreställer sig betvinga portarna likt förebilden. Det ser så lätt ut..
Han åker inte iväg genast när han vaknar utan sköter morgonbestyren i lugn och ro. Det snöar lätt när han startar, men klarnar snart upp. Föret är mycket bättre än befarat. Att komma iväg är alltid en lättnad, i synnerhet nu när han är ”själv”. Dagens träningspass 11-13 har han beslutat ge upp för att det inte skall bli någon stress.
Han är först framme vid lägenheten som ligger uppe i en brant och kurvig backe. Han fastnar förstås i backen och bilen blir med förardörren mot drivan. Han får krypa ut över skidorna, ta fram spaden och skyffla undan snön. Till slut kommer ett äldre par och hjälper.
Han faller till föga och lämnar bilen nedanför backen och kånkar upp väskorna.
Innan de andra kommer hinner han till backen för att prova först Head-slalomskidorna som svänger fint och lätt, sedan storslalom-skidorna av samma märke. Efter ett par försiktiga åk ser han en stakad slalombana och åker tillbaka till bilen och stugan och byter till slalomskydden och Atomic-skidorna. Det är en junior som tränar, farfar och en annan masteråkare får lov att träna i banan. Innan han kommer till banan lossnar den ena skidan i branten. Snö under pjäxan. Snopet!
I varje fall är det fint att få åka bana! (Efter att snön har avlägsnats från glasögon och skyddsglas)
Riku och Rafu kommer senare. De har inga problem att komma upp för backen. Och sedan backa ner.
Preliminärt program; fredag träning och slalom-FM på kvällen, lördag storslalom-FM och galamiddag på kvällen, söndag superG-FM och hemfärd.
Återstår att se hur det går…
minseglats 