..åtminstone i hemmabacken. Klubbmästerskap på lördag. Vädret är stormigt och kallt. Oa ställer upp i den äldre oldboysklassen. Han har inte tävlat på snart 10 år så farfar tror att han kan klå honom. Men nej, farfar blir slagen med en sekund per åk i slalom. Det är mycket. Ok, Oa är 9 år yngre, men ändå. Den här gången är de gamla skidorna snabbare.
Oa måste åka hem efter slalomen, så farfar blir igen den enda deltagaren i Superslalom. Han blir överraskad av en skarp sväng i det första åket och förlorar stort åt herrarna, Hanski t.ex. är över 2 sekunder snabbare. Farfar byter tillbaka till de gamla skidorna och är då nästan lika snabb som Hanski. Ställningen mellan de gamla och nya skidorna är nu 2-2.
Klubben bjuder på delikat mat i pausen. Det blir trångt i stugan, så farfar äter ute på verandan. Efter tävlingarna blir det prisutdelning och stugan fylls på nytt. Sedan följer säsongavslutningsfesten! Farfar åker hem trots att han nog skulle få pris. Coronan har inte gett med sig ännu! Han gör enbart de gamla skidorna färdiga för morgondagens tävlingar. De nya är nog mera för friåkning.
På söndagen är det tidig start. När farfar anländer till backen är det tyst. I caféet står tomflaskor på bordet och ett par ungdomar ligger och sover på varsin bänk. Atmosfären är dagen-efterlig. Utanför verandan ligger någons maginnehåll. Tävlande börjar anlända, men ingen biljettförsäljning kan skönjas. Snart kommer banbyggarna och de andra funktionärerna. Caféföreståndaren städar snabbt upp och kör ut de sovande. Det har varit kallt under natten och backen är i toppenskick. Banorna slits inte, det blir knappt några spår alls.
I Masters-Cup får han tävla med sina jämnåriga. Rafu segrar i både slalom och SuP medan Jaska och farfar får slåss om de övriga placeringarna. Flera deltagare är det inte i klassen M-70. Farfar tar silver i slalom och blir omkörd av Jaska i det andra SuP-åket där det således blir brons. Disciplinen SuperSlalom har farfar inte riktigt kommit underfund med. Ibland går det bra, men ofta eländigt. Efter åken vet man i regel vad man kunde ha gjort bättre. Men som syns på bilderna är det inte placeringarna som är viktigast utan sammanhållningen. Och vädret är denna dag idealiskt, backen är hård och solen lyser.
Om han vet att han skall tidigt upp på morgonen sover han dåligt. I synnerhet om tiden skall flyttas fram en timme klockan 3. När sedan tävlingarna är över och vardagen stundar infinner sig sömnen snabbt, och trots att han vaknar ett tag mitt i natten somnar han om och sover till morgonen.
Under skidsäsongen har han kunnat koppla bort annan verksamhet. Är det kanske t.o.m. så att skidåkandet är ett sätt att slippa ta i tu med svåra beslut?
Skidskolan är slut, men farfar har ändå fått lov att underhålla barnbarnet på tisdagar efter förskolan. I dag blir det besök på konstmuseet Emma i Esbo.
Flickan löper genom utställningsutrymmet så farfar har svårt att hänga med. De går vilse i Daniel Burens färglada labyrint. Barn och åldringar över 70 kommer gratis in så farfar kommer billigt undan, förutom utgiften på varsin glass. Souvenirboden avfärdas med att allt är för dyrt.
Snart är det dags att byta ut leasingbilen. Frågan är vad som skall göras med de små skråmor som kommit på backspegeln och handtaget när han har försökt passa in bilen genom den smala garagedörren. Han kommer på en genial idé. Han tar ett par akrylfärgtuber och blandar med vant bildkonstläraröga en färg som påminner om bilens. Resultatet blir lite mattare än originalet, men det syns inte på håll. Bilen är väldigt smutsig så när han vaknar kl. 05.35 hoppar han upp och kör till biltvätten så att han är framme före 6 och således får tvätten för halva priset. Bilen blir skinande ren men akrylfärgen är borta och skråmorna påfallande synliga.
När det nu har blivit kallare igen kan farfar förstås inte hålla sig borta från skidspåren. Centralsparkens spår börjar vara isiga och slutkörda, men i Oittans är de utmärkta. Igår fristil 16 km och idag av och an till Pirttibacka i klassisk stil med skinn-skidorna, också det blir knappa 16 km. Totalt ligger han nu på 692 km, vilket är bara 8 km från föregående års saldo, det kan han lätt tillryggalägga under helgen.
Nu bör koncentrationen läggas på fredagens sångprojekt. Han har fått noter och övningsfiler och skall plocka upp Peter Lång från Silja-terminalen och sedan köra med honom till Robi de Godzinskys studio i Hindhår. Mycket mera vet han inte, bara att han skall representera en äldre sångröst av en skala röster i olika åldrar. Farfar gillar utmaningar och är den första att hoppa på om något erbjuds.
Nu på fredag skall det hända mycket. Han sover följaktligen inte.
Och så mitt i allt är han i en studio och bandar in sång för en professionell musiker utan att ha en aning om vad det skall bli. I höst lär det skall uppföras…
minseglats 