Mera snö – följd av tö

Rulla ner till innehåll

Tävlingarna i Kalpalinna går skapligt, farfar får det bekräftat att han hänger med, tidsdifferenserna är inte stora. I slalom förlorar han 0,81 sekunder åt segraren. Han reflekterar över sina skidor, de är ganska gamla, om han hade nya skulle han säkert vinna. Han får provköra ett par av märket Rossignol och tycker de känns bra. Hemkommen hör han sig för om andra fabrikat, priser och tillgång.

Det är ett lyxproblem. Han behöver inte nya skidor, de gamla är tillräckligt bra för den nivå han nu skidar på. Men de är lite slitna. De har repor på kanter och botten. Han kunde ha dem som övningsskidor..

Före stormen.

Han känner sig snuvig och nyser jämnt. Promenerar till hälsocentralen för att ta ett PSA-prov. När han kommer hem kör han till Skigaraget som inte har några slalomskidor kvar. Det är för sent på säsongen, säger de. Han känner sig bättre och åker ut på en skidlänk. På hemvägen börjar snöstormen. Kvällens träningar inhiberas. Han börjar tillreda en ratatouille i stället.

Ratatouille

Nästa morgon är landskapet än en gång täckt av snö. Farfar börjar med att skotta snö åt mor och syster och fortsätter med att skotta rent framför den egna garagedörren för att få ut sin bil. (Fast varken garaget eller bilen är egen)

PSA-provet visar att värdet håller sig kring 0, vilket är betryggande att veta.

Terrängskidningen får vänta. Det finns annat att göra.

En episod i Kalpalinna: De tävlande tar av sig ytterkläderna för att iklädda tävlingsstassen, ålskinnet, ta sig till starttornet. Rafu räcker fram sin hand. Farfar tar den och skakar. Han har missförstått. Rafu skulle ta emot farfars rock för att lägga den i snön bredvid sin egen, inte önska lycka till. Nåja, Rafu vann ändå, som sagt med 0,8 sekunders marginal.

När han i sitt anletes svett har skottat fram garagedörren och en passage för bilen kommer fastighetsserviceföretaget Kotikatus traktor och plogar hela gården. Innan han har fått ut bilen.

Farfar för barnbarnet till backen, men det är ingen skidskola så han får vara skidlärare idag.

Skidläraren får använda mutor eller eleven utpressning, hur man tar det. En bulle mot fem åk, som blir flera då eleven kommer igång. Till slut blir det missnöje för att skidläraren har förstört elevens spår i det av trampmaskinen utjämnade partiet genom att åka i det. Resolut tar eleven skidorna av sig mitt i backen och beger sig med dem i handen gående upp mot backens krön. Läraren får inte följa med, han beordras åka ner och lämna eleven i fred. Han följer order och blir att vänta utanför servicebyggnaden. Det dröjer ett tag innan eleven kommer iväg. Han ser henne kämpa med att få skidorna på fötterna i den lösa snön. Till slut tar han liften för att se om han får tillstånd att hjälpa. Samtidigt har eleven fått skidorna på alldeles själv och kommer susande ned för backen.

Då är det dags att åka hem. Det blev i varje fall en dubbelt så lång skidlektion.

För övrigt får han också agera skidlärare för sin dotter som inte har åkt skidor på 2000-talet. Det blir att gå på skidor i Kasabergsspåret.

Det går bra, förutom ett fall i en enligt läraren lätt backe som eleven framställer som farligt vådlig. Han rekommenderar en mera framåtlutad ställning med böjda knän. Fortsättningen går utan mankemang. Det slutar med att fadern, läraren, skaffar dottern, eleven, pjäxor från Kontti som råkar ha ett lämpligt par. Hon lovar fortsätta övningarna på egen hand.

I Swinghillbacken hålls mastersträningar för ett inbitet gäng som består av både gamla och nykomna åkare. Farfar är äldst men känner sig jämnårig och jämbördig med de övriga. Det känns bra. Flera dagar hinner han med både terrängskidning på förmiddagen och backträning på kvällen. Morgonen efter känns kroppen mör, men det är en skön känsla. Han känner att han lever.

På torsdag är det plusföre och farfar förbereder sig för en skidtur. Plötsligt går det upp för honom att han inte MÅSTE skida varje dag, inte heller nå något speciellt kilometertal. Det kanske skulle göra gott med en vilodag. Det skall vara körövning i kväll. Mat kunde tillredas.

Det blir focaccia och gazpacho. Orsaken är att han har fått ett parti vitlök och råkar ha en bok om växten med recept hemma. Medan maten tillreds nås han av oroande nyheter från Ukraina. Skall mänskligheten aldrig ta lärdom av historien? Han ville helst stänga av omvärlden och leva i sin egen bubbla, men bubblan är inte ogenomtränglig. Inte ens vitlöken håller omvärlden på avstånd!

Kvällens körövning (den första på länge) avbryts av klockringning, tändning av ljus, psalmsång och förbön för Ukraina. Ett annat körevenemang för fred förbereds till lördag kväll i Grankulla kyrka. Här har kyrkan en uppgift fast farfar inte kan tro att några gudar är involverade eller kan påverka galenskapen i vår värld.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: