Följer några av dessa dagar som påminner om vår, kalla nätter och soliga dagar. Parkeringsplatsen som farfar brukar anlita när han skidar i Esbo Centralpark är fullsatt under helgen så han parkerar utanför Alepa i stället. Men när han har skidat sina drygt 20 km tar han sig av gammal vana till den vanliga parkeringsplatsen innan han inser sitt misstag och får spänna på skidorna igen för att skida ytterligare 500 m till korsningen före Alepa. Distansmätaren ökar från 20,93 till 21,43, alltså inte tillräckligt för att han skulle kunna avrunda till 22 km i redovisningstabellen. Säsongens totalsaldo är hittills 363 km då det vid samma tid föregående år var 452 km. Förhoppningsvis tar inte vintern slut i rappet.
Farfar deltar i en musikmanifestation för Ukraina med Johanna Almark som initiativtagare och Grankulla svenska församling som organisatör. Publiktillströmningen är anmärkningsvärd trots att evenemanget tillkommit på en mycket kort tid. Som oftast då det gäller Johanna lever programmet och bygger på improvisation och spontana infall. Farfars insats är mycket anspråkslös, men tanken är god.
Han funderar på sakernas tillstånd. Vad skulle hända om alla för Putin misshagliga nationer skulle ge sig villkorslöst utan motstånd? Plötsligt skulle han ha en hel massa nya problem att befatta sig med. Flera folk som stilla tigande underställer sig hans välde men hatar honom. Ingen blodspillan, men ett kompakt och bedövande mentalt motstånd. Man tycker att han förr eller senare skulle vara tvungen att kapitulera. Att möta våld med våld är ingen lösning. Här kanske farfar är en naivt drömmande idealist. Men den tanken dök upp.
Pysselkväll med barnbarnet. Farfar får lära sig om en ny Disneyproduction, Encanto, och i synnerhet låten ”We don´t talk about Bruno” på diverse språk. Men det blir nog också teckning, målning, djembetrumma och elpiano.
Dagarna är ljusa och soliga. Om man beger sig ut tidigt på morgonen får man njuta av hårda och isiga spår som för framåt i en rasande fart. Det blir Oittans – Pirttibacka idag.
Nästa dag blir det Centralparken igen. Då farfar pausat efter Ladusved konditionsbana (9 km tillryggalagt) kommer en annan gubbe som lägger sig bakom och så småningom skidar förbi. Farfar lägger sig i hans bakhasor. De följs åt, går skilda vägar, men möts igen före Bolomaren då den andra gubben stakar förbi med några uppmuntrande kommentarer. Farfar hänger på. Vid Olars konditionsbana ger konkurrenten upp och släpper förbi en triumferande farfar som kan åka vidare efter att ha tackat för draghjälpen. Varje skidtur innehåller ett tävlingsmoment, det gäller bara att inte försöka hållas med någon som är klart snabbare. Då kommer väggen strax emot.
Vad är allt detta skidande uttryck för? Är det något som täcks i snö och eventuellt kommer fram i tö? Snötäcket döljer bajs som trots hundägarnas pliktskyldiga uppsamlande fortfarande dyker upp när det blir vår. I skidspåret blir ingen tid för begrundande av sakernas tillstånd. Snarare beundrande av naturens mångfald. Vad kommer sedan? Han får en vink.
All kultur är lagd på is. Han har köpt biljetter till föreställningar han inte går på. För att understöda den kultur han förhåller sig positiv till. Men det blir inte av att åka.
Så länge solen skiner på dagen och nätterna är kalla bara måste han ut på en skidtur hur trött han än är. Han försöker ta det lugnt, inte ta upp kampen med folk som kommer förbi, åka i egen takt. Men ändå blir medelhastigheten i klassisk stil rekordhög. Det måtte bero på de isiga spåren, det är bara att parstaka sig fram, oberoende av vilka skidor man har.
Vad gäller det alpina känns det snabbt på träningarna utan tidtagning, men under intressetävlingarna röjs sanningen: han är en gubbstrutt som borde ha förstånd att sluta, tidsmässigt långt bakom alla andra. Här hjälper inte upprustning av utrustning, han är ohjälpligt passé. Men han fortsätter för att han inte har något annat. Patetiskt!
Så varför tävla? Varför inte bara njuta av åkandet? Tål att fundera på…
Dags att föra bilen på besiktning. Den måste då vara ren och fin. Biltvätt kan utföras för halva priset om man gör det mellan 22.00 och 06.00. Eftersom farfar vaknar tidigt besluter han sig för att göra det på morgonen. Men han vaknar redan 01.30 och kan inte sova för att han tänker på biltvätt. Inte skulle han gå i konkurs fast tvätten skulle ske efter 06.00, men han har beslutat sig. 05.00 stiger han upp och kör, inte till Teboil, av förekommen anledning, utan till ABC i Knektbro där de har en tvättgata, ett nytt fenomen för honom. Bilen blir ren, men dagen är förstörd. Det blir ingen terrängskidning vilket gör saken ännu värre. Kvällens storslalomtävling går som sagt uselt. Ännu nästa natt har han svårt att få sömn. Först morgonens skidtur på 21 km får livet i sina rätta gängor igen. Det behövs så lite..
Ännu funderar han på hur det skulle ha gått om Ukraina inte skulle ha försvarat sig, inte gjort motstånd. Väst skulle införa starka sanktioner mot Ryssland och ukrainarna skulle syssla med civil olydnad, men inte med väpnat motstånd. Inget människoliv är värt att offras för hjältemodiga insatser för fosterlandet.
Nu börjar dessutom alla andra länder rusta upp och förbereda sig för krig. T.o.m. Sverige. Ur led är tiden..
minseglats 