Under morgontimmarna vid gränsen mellan sömn och vakenhet uppträder en tingest som ser ut som den nedre delen av en industridammsugare med ett slags svart motor fäst vid kanten på inre sidan. Han funderar vad det kan vara och om han borde komma ihåg hur den har kommit i hans besittning. Så småningom inser han att den inte finns på riktigt, åtminstone inte i hans sovrum. Lättad tar han hörlurarna och lyssnar till Legend: the Miles Davies Story, part 2 tills klockan är sex och han tillåter sig att stiga upp och koka morgonkaffe.
Han sköter tvättstugan och reflekterar att, sedan han sist var där, har han använt en handduk medan hon har använt tio. Är det månne en normal fördelning? Lite samma fenomen som att han har en kaffekopp, en tekopp och ett yoghurt-fat som han sköljer efter användning medan hon alltid tar nya kärl och diskar dem när diskmaskinen är full.
Följande natt får han ett bud om ett arv. Vem han ärver är oklart, men till arvet hör en stor vit lastbil. Han ligger och funderar på om några penningsummor ingår och om han skall dela med någon släkting, systrarna t.ex. Det är möjligt att han tidigare på natten besökte något ställe för att inspektera omfattningen av arvet men det har han redan glömt halv fem då han tecknar ned detta. Är det möjligt att det är sig själv han ärver?
Så får han då äntligt seglet! Genast kör han till hamnen och skär i det. Därefter kastar han loss och beger sig på provseglats. Vinden är lämpligt lätt (2-4m/s) så att han kan testa seglet.
Dikt skotat kommer trasan rätt nära däcket och skotpunkten måste långt förut så att inte toppen skall släppa. Det kunde avhjälpas med ett shackel i förhornet. Han seglar av och an, gör en sväng förbi Ulles ställe och ringer upp honom. Ulle har genomgott en stor ryggoperation och är konvalescent men anmäler sig som gast i slutet av sommaren.
Denna sommarens första, om än korta, segeltur ger mersmak. Tillbaka i stugan känner han sig däremot mörbultad, han har utvecklat en tennisarm i sin högra armbåge. Med åldern kommer allehanda krämpor som försvårar de aktiviteter han sysslar med.
Han blir kvar på stugan nästa dag i regnväder och gör ett försök att baka bröd i en Römertopf.
Resultatet ser inte oävet ut.
Obeskrivligt gott! (okej, kanterna blev onödigt hårda)
Nästa dag är allt klart för en provseglats med Håkke och eventuellt deltagande i onsdagstävling som anordnas av Kantvikin Purjehtijat. Själv kommer först och börjar förbereda. Vindmätaren kopplas på, den visar upp till 10 m/s i byarna. Håkke kommer strax och de börjar trimma riggen. Vinden pressar på snett akterifrån och de funderar hur de skall komma bort från båtplatsen och hur de skall komma tillbaka. Vindilarna går nu upp till 12 m/s. Efter en stunds parlamenterande kommer de fram till att det inte är vettigt att två pensionärer beger sig ut i hårt väder med risk att skada båten då det ändå är fråga om en provseglats. Seglen kan med fördel testas i lättare väder. De kommer överens om att prova på nytt på fredag.
Vinden är inte överdrivet kraftig och båda är erfarna seglare, men i den här åldern vill man inte göra det obekvämt för sig om det går att undvika.
På fredag kommer igen oförutsedda förhinder. Ingen seglats nu heller. Det är inte lätt att hitta gemensam tid för två eller flera individer. Han har t.o.m. svårt att greja tid åt sig själv, ensam. Vädret har blivit ostadigt. I något skede får han bara bestämma att nu bär det av.
minseglats 