Efter träffen med barn och barnbarn på släktgodset seglar han tillbaka till Hemvikshamnen i moderat ostlig till sydostlig vind. Nu är han snabbast på etappen och seglar förbi flera båtar utan att bli omseglad själv.
Dessa båtar fick finna sig i att bli omseglade. Skepparen är stolt över Susans prestanda.
När han beger sig ut på en seglats infinner sig först en osäkerhetskänsla. Håller båten, klarar han alla manövrar? Men efter en tid, när han har fått ordning på alla tåtar, infinner sig lugnet.
Det är bara för fint. När han efter åtta på kvällen nalkas Hemvikshamnen lyser solen rakt i ögonen och han har svårt att hitta fram. Och när han skall hoppa iland på den egna pontonen för vinden båten så långt ut att han inte vågar hoppa. Det blir att ta det på nytt. En kille från en närliggande båt uppfattar situationen och kommer till undsättning. Pinsamt, men det går vägen till slut.
Han orkar inte packa alla grejor och köra hem utan stannar ännu en natt ombord.
När han kommer hem ligger två döda fåglar på asfalten utanför. En hackspett och en liten mes, fink eller något. Han tar en spade och för dem till komposten. Därutöver strövar en duva omkring och ser medtagen ut. Kan den månne flyga längre?
Han har under sin vistelse i båten inte stött på en enda mygga. Det är i och för sig skönt, men lite oroväckande. Lite domedagsstuk.
minseglats 