Nu har han ordnat ett par dagar ledigt för att segla men när han kommer till båthamnen blåser det rakt i häcken med över 10 m/s. Inget att tala om för riktiga sjöbussar, men han vet att det är svårt att få ut båten ur sin spilta utan att den lägger sig på tvären och driver mot grannbåtarna. Om man är två kan den ena styra medan den andra bär av, men ensam är det svårt att göra bägge uppgifterna.
Alltså blir han kvar i hamnen och väntar på att vinden skall avta. Det finns alltid saker att pyssla med ombord. Lösa delar som kan fästas, städande och putsande.
Han går ut till mutterhuset på vågbrytaren. Vägen har vuxit igen, det skulle inte skada med en röjning. Vinden verkar inte så farlig där ute, men inne i hamnen är den fortfarande över 10 m i byarna.
Dessutom dyker mörka moln upp. Han har börjat skönja en viss försiktighet i det egna agerandet på äldre dagar. Som yngre hade han inte tvekat om han fått möjligheten men nu funderar han på hur han skall gå till väga för att komma möjligast enkelt undan.
Till slut tröttnar han och åker iväg med Mackes benägna hjälp. Det blir tyvärr motormarsch mot Stora Halsö där han tar den sista lediga platsen.
Han är inte den första att lägga ut på morgonen utan blir en stund kvar för att fundera vart han skulle ta sig näst. Han är inte beredd att åka tillbaka till Hemvikshamnen. När han kommer ut på fjärden ser han att han får en bra bog österut. Det har legat honom i hågen att ta sig till Källvik (som går under det förfinskade namnet Lähteelä) så dit märker han att han är på väg. Fram kommer han strax efter klockan tolv på dagen. Landningen är en katastrof, bojlinan på rulle fastnar igen, trasslar till sig så att båten stannar ett par meter innan han når bryggan där en vänlig man står beredd att ta emot.
Landningen får göras om, mannen tröttnar på att ta emot och går sin väg. En annan avlöser. Rullen fastnar igen men själv lyckas slänga en ända åt den nya mannen som krokar fast linan. Efter lite justerande är båten på plats.
Han betalar den hutlösa hamnavgiften på 34 € och beger sig på en rundtur.
Han följer skyltningen till ett fågeltorn, men efter att ha tillryggalagt flera kilometer (åtminstone känns det så) kommer han till en korsning utan skyltning. Då vänder han och går tillbaka utan att få uppleva fågeltornet.
Han inser att han bra kunde segla tillbaka till Hemvikshamnen, men täcks inte kräva tillbaka hamnavgiften utan stannar. Till saken hör att han har en tid på Alberga röntgen följande dag så han borde starta mycket tidigt. Det triggar honom, i synnerhet som vindarna är väldigt osäkra på morgonen, de förutspås variera och blåsa turvis från alla väderstreck.
Det är många grejor som kan fixas ombord, Macke som besökte båten i Hemvikshamnen upptäckte t.ex. en lös skruv. Medan han jobbar blåser en plastlåda som han haft tätningsgrejor i överbord. Han tvekar en stund men klär av sig allt utom kalsingarna och simmar efter lådan. När han fått opp den och satt den på ett, som han tycker, säkrare ställe, blåser den på nytt i sjön. Han har nyss satt på sig kläderna och ser den lätta förpackningen försvinna snabbare än sist för att till sist sjunka. Han plågas en stund av dåligt samvete.
Men han stiger tidigt upp nästa morgon och gör sig färdig. Trots att han kommer iväg 6.30 är han inte den första båten som lägger ut. Vinden är obefintlig så det blir att ta till den pålitliga motorn igen.
Det är fridfullt att puttra fram över det spegelblanka havet i lugn och ro. Inga andra båtar syns till. Han förtöjer vid spiltan i Hemvikshamnen utan problem. Men ingen ser det.
minseglats 