En lugn förmiddag med en promenad i Bjölsenparken med dottern.
Efter lunch beger sig sällskapet iväg längs Akerselva mot Oslo centrum.
Framme i centrum kliver de upp på Operans tak.
Utsikten är magnifik. Resenären vet fortfarande inte vad som planerats för honom. Benen börjar bli möra, men han följer efter sina guider. Målet visar sig vara Kunsthall Oslo.
Innehållsrika målningar av Willibald Storn är utställda. Han är född 1936 i Österrike och har efter många skeden slagit sig ner i Norge och har studerat vid Kunst og håntverksskolan i Oslo. Verken är som sagt mycket detaljrika och trots att de inte är många kunde man tillbringa timtals med att analysera dem. Men nu börjar hungern ta överhand så sällskapet går till en italiensk krog där Elvira har beställt bord.
Det blir pizza. Väldigt läckra sådana. Krafterna återvänder snart och när pizzorna är uppätna går man till baren i nedre våningen. Resenären dricker en fruktigt stout framställd av veckans bryggeri Amundsens. Den är nästan som en likör fast inte så söt.
Det visar sig finnas ytterligare en aktivitet på programmet. Sällskapet går till en byggnad kallad Sentralen där Elvira löser ut biljetter till något som avslöjas vara teater.
En blandning av skådespeleri och dockteater beledsagat av en ypperlig musikertrio.
Pjäsen heter Simplicissimus och behandlar den så benämnda satirtidningens öden under fascismen i Tyskland och Norge. Trots att resenären inte hänger med i alla repliker på norska är föreställningen en intressant helhetsupplevelse.
Ensemblen kallar sig Teater Innlandet och musikertrion heter Poing.
Nu är dagen slut och deltagarna till begivenheterna tar tunnelbanan hem till Elvira och Kristian.
Sömnen vill inte infinna sig genast då alla händelser måste processas, men snart sover resenären under bordet.
minseglats 