Att avstå

Efter att ha köpt båten till överpris och ha lagt tusentals euro varje år på att rusta upp den är han nu i beråd att sälja den. Nu efter att han jobbat arslet av sig i fyra månader på Kuggom för att få den i skick.

Kanske han inser att det inte finns någon ände på arbetet och att han inte blir yngre. Han har ändå seglat långa vägar och sett mycket. Att trängas på Skärgårdshavet med alla nyfrälsta båtägare tilltalar honom inte. Han kommer troligen inte att göra några flera färder likt den han gjorde runt Bottniska viken. Inte ensam i varje fall.

Nu njuter han av att vara i stugan i skogen.

• 

• 

• 

Trots torkan växer det. Kvistar måste kapas och läggas i hög för att större bilar skall kunna komma fram. Högarna får senare brännas eller flisas. Ibland har Timo gjort det när pensionären varit borta. Eldat allt ris.

Timo vidtalas ännu att fälla träd. Trots till åren kommen är han bra på det. Pensionären åberopar sin konvalescenstid.

Vid pottens rand, den del som vid normalförhållanden ligger under vatten, har några kantareller vuxit fram. Annars är det ont om svamp.

Och ett dygn senare är han tillbaka i Sibbo och Freja. Spänner vanterna och slipar öppningen för rorkulten. Den har varit kärv.

Hur sannolikt är det att du skulle rekommendera denna blogg för dina vänner och släktingar i skalan 0-10?

Varför måste man svara på denna fråga varje gång man utnyttjar en tjänst? Pensionären svarar att han inte har för vana att rekommendera det ena eller andra åt sina medmänniskor. De kan väl för böveln fatta sina egna beslut! Eller egentligen har han slutat svara på frågan. Likaledes ställs man ofta inför färdiga alternativ att välja mellan. Pensionären har inga klara svar, han resonerar hellre runt möjligheterna, fördelar och nackdelar. Till slut måste ett beslut fattas och då gäller det att stå fast vid beslutet. Trots att det också kan ha negativa konsekvenser. Valet har hoppeligen ändå gjorts utgående från att de positiva följderna har dominerat.

Ibland kan man inte göra sådana avväganden. Man gör då ett val och försöker leva med det.

Har Finland världens lyckligaste befolkning? Eller är det bara så att invånarna vill framstå som lyckliga och därför svarar så i enkäter?

Eller är det bastun som gör finnen lycklig? Och varför är Grankulla i så fall den lyckligaste orten i lyckans land? Kanske för att invånarna där har råd att hålla sig med en strandbastu på annan ort. För knappast blir man särskilt lycklig i bastun i stadslägenheten.

En roddtur till Gumbostrand med skräpet. Efter det är Skepparen igen beredd att kasta sig ut i det okända.