Det är inte lätt att komma in i systemet. Den kommunala sjukvården fungerar, men inte alltid smärtfritt. Om man missar eller avbokar en bokad tid kan man få vänta länge på nästa. Snabbare kommer man då på undersökning till en privat läkarstation. Det svider en stund i plånboken, men allt fungerar bra. Man får tala med en riktig läkare som berättar hur läget är och ger remiss till magnetröntgen. När där konstateras att en tumör kan urskiljas får man igen tala med läkaren som ger remiss till biopsi i den kommunala hälsovården. Här är det inte fråga om att tala med läkare utan allt sker på nätet. Det kommer ett brev på Maisa som förkunnar att ”hyväennusteista GG2 eturauhassyöpää” (prostatacancer med god prognos) har konstateras. Lite senare kommer en mera vetenskaplig analys som ingen lekman, eller ens allmänläkare får någon rätsida på. De olika resultaten kan sökas på Maisa, men det är inte lätt att hitta på appen.
Det finns meddelanden och brev. Dessutom händelser, undersökningsresultat, att göra, hälsouppgifter, hälsouppföljning, bakgrundsuppgifter, hälsorapporter och dokumentcenter. Bland dessa skall patienten söka sina uppgifter. Härutöver kan han själv medverka i punkterna: ställ en fråga, självbedömning och frågeformulär. Han, som gillar att fylla i formulär och utvärderingar (utom frågan: hur sannolikt skulle ni rekommendera detta för släkt och vänner, där svarar han alltid ytterst osannolikt och att han inte brukar rekommendera vare sig det ena eller andra åt sina medmänniskor) svarar snällt på alla frågor.
Endel uppgifter finns på nätsidan Oma Kanta eller Mina Kanta(?) på svenska. Via epost kommer ett formulär från Oma Vointi som också skall fyllas i. Om hur kiss och bajs ser ut och hur sexlivet fungerar.
Allt detta gör att patienten har svårt att få sömn på natten. Den lokala hälsovårdsläkaren ger remiss till en nätbaserad sömnterapi. Här gäller det igen att dagligen svara på en massa frågor och att föra en sömndagbok. Avslappningövningar med en lugn röst på rikssvenska hjälper. Vissa enkäter fyller han i flera gånger med olika resultat. Det är inte lätt att hålla reda på vad man skall göra och när.
Ett fysiskt läkarbesök finns insatt på Maisa. Över en månad efter cancerbeskedet. Under väntetiden har han känningar i magen och i ljumsken (fast han inte vet var den finns) och inbillar sig att slutet är nära. Vem skall ta hand om båten?
Däremellan är han aktiv; cyklar, promenerar, springer, ror och paddlar. Klipper gräsmattan, plockar blåbär, radar ved, tvättar bilen och ser till att han inte är sysslolös. Sätter man sig i soffan är risken att man inte kommer upp längre.
I en av enkätfrågorna jämställs överaktivitet med passivitet. Båda är tydligen tecken på depression
Men efter en ansträngande tid på land är han tillbaka ombord, tills vidare förtöjd.
Därutöver kan han gosa med barnbarn, tills vidare förnöjd.
Emellanåt måste man arbeta, annars blir man illa sedd. Åtminstone tror patienten så och klyver ved med en nyanskaffad skruv. Efteråt är han helt slut och tar sig ombord för att vila en stund.
Valet ligger alltså mellan att stanna och vila eller bege sig på en kanottur. Han väljer det senare och paddlar 6 km i frisk bris. Det går ändå skapligt. Sedan kan han vara trött igen.
Sovandet ombord börjar fungera. Håller han sig vaken till närmare midnatt och badar bastu infinner sig sömnen snabbt och kan pågå till närmare kl. 6 på morgonen. Längre än så har han inte sovit på år och dar, men det räcker.
Plötsligt blir det en skogsröjardag. Holmen håller på att bli övertäckt av sly. När flera sätter igång blir det snabbt resultat. När det finns de som vill kapa mycket och de som vill ha växtlighet kvar slutar det som vanligt i gräl. Men mycket blir gjort.
Under tiden blåser det upp en västlig vind som vrider mot nordväst och ökar. Freja får vinden in i sidan, kränger och vrider sig. Skepparen, pensionären, patienten flyttar båten bredvid Darling Lilly med fören mot vinden.
Fredagar och tisdagar kommer butiksbåten.
De är först inne trots att de senare hör att det finns ett kösystem. Snabbt slänger man grejor i korgen samtidigt som folkmassan tränger på bakifrån. När han kommer ut ser pensionären att han köpt ett franskt bröd. Det var länge sedan.
De hängivna stannar på butikskaffe som intas efter det att båten åkt vidare. Far och son åker dock snabbt hem.
Han har ondgjort sig över att alla som har namnsdag under högsommaren blir rikligt uppvaktade och säger sig byta namn till Olga för att få sin beskärda del. Döm hans förvåning då han faktiskt blir uppsjungen och -vaktad på Olgadagen av kusin och faster. Pinsamt!
För att än en gång visa att han lever ror han till Gumbostrand med skräp som samlats på holmen.
Onkel Calle, 85, kryssar omkring på fjärden av och an, närmar sig bryggan med de andra båtarna, svänger och åker ut igen. Till slut glider han upp till sin boj och förtöjer. Allt utan att använda motor. Stundtals försöker han få någon med sig, men alla är upptagna med sitt. Skepparen på Freja försöker också ibland få någon med sig, med samma resultat, så han har slutat att försöka. Han säger att när han hissar segel är han borta flera dagar.
Få se hur det blir. Ryggen är trött och benen domnade.
Det yngre barnbarnet fyller fem. Det skall bli kalas!
minseglats 