På väg tillbaka med hyrcykeln viker jag in till Björköby kyrka:
Sedan hinner jag ännu klättra upp i ett utkikstorn innan cykeln skall återlämnas..
Inte mycket rum för kölbåtar här..
Till Svedjehamn kommer man inte längre med köl djupare än en meter, så pass mycket har landet stigit.
Det är väl bara att lyfta upp kölbåtar på land då…
I sällskap med en tysk segelyacht och en fransk husbil sover jag gott och åker iväg efter morgondoppet och -målet, inte alltför tidigt. Målet är Kummelskär vid Mickelskären där jag var tidigare. Jag är där före 12. Lika tyst som före midsommar, ja inte riktigt; när jag skall flytta båten innanför bryggan som sist, kommer en båt från Forststyrelsen och lägger sig där. En ung man och två ännu yngre damer, antagligen sommarjobbare. Jag tillreder mina lunchnudlar och åhör väderrapporterna. De lovar 17m/s sydvästlig vind i morgon. Med tanke på det ligger jag risigt. Jag kastar loss och fortsätter. Sydvästen är stadig och för mig framåt i dryga 6 knop. Jag siktar på en fiskehamn som jag hittat på sjökortet. Utanför vittjar några fiskare sina bragder, och när jag når fram tar jag en ledig boj, den enda, och hoppas jag får ligga där.
Jag går att rekognoscera utan förhoppningar, men ser till min glädje en skylt som förkunnar att det är bara 1 km till Skärgårdens Handelskompani. Jag tågar alltså dit i mitt anletes och lekamens svett (det är tryckande hett igen). Jag passerar bl.a. en rävfarm.
Lanthandeln har det mesta utom matkonserver, jag får fortsätta med pasta/nudeldieten. Men dricka och dagens glass får jag med mig!
Stråkaviken är verkligen fin, en genuin fiskehamn. Här finns en kiosk som är öppen torsdag-söndag (det är onsdag idag). Jag är igen den enda båtgästen, ett förhållande som passar mig bra. Jag sitter i kioskens utemöblemang och skriver. En husbil med ett äldre stannar och språkar en stund. När infödingarna hör att jag kommer från södra Finland bemödar de sig om att tala begripligt. För mig, alltså.
Vi befinner oss ändå långt från huvudstadsregionen.
minseglats 